KREATiV -- Text I Foto I Design

Igår var det snöigt och dimmigt i Göteborg. Jag gick ut en snabb sväng för att testa om mitt nyreparerade objektiv skulle tänkas fungera. Och det gjorde det. :)

Syrran undrade hur det kunde vara skoj att ta femtielva foton av träd och ödemark. Men jag ser inte bara träd, jag ser frihet, styrka och uthållighet.

Det som ni skymtar i bakgrunden på andra bilden är de gamla gruvtornen i Tuolluvaara.

Dessa foton kommer förstås från svenska fjällvärlden, men nog känns det allt som det kylslagna landskapet hade kunnat vara här nere i Göteborg också. -12 idag, hugaligen. Om man följer den här vägen i x-antal mil kommer man till Riksgränsen. En dag ska jag lyckas med det och även ha med systemkameran så jag kan få häftiga bilder på norska sidan. Deras fjäll alltså, och de där fjordarna...

Annandag jul grydde så vackert på förmiddagen att jag var tvungen att trotsa min fökylning och åka ut på skoterfärd en sväng. Var en cirkus att hitta några kläder som passade, speciellt när mamma och pappa skulle ha mig inpackad som en michelingubbe. Äger ju inga täckbyxor längre eftersom syrran adopterat mina gamla och jag inte sett anledning till att införskaffa nya när jag spenderar merparten av året i södra Sverige.



Sagt och gjort blev det flytbyxor, tjocktröja och min egen kappa, skotermössa, skoterglasögon och skoterhandskar. Detta är alltså ingen alien på bilden utan pappa i skotermundering. Föreställ er sedan en svart michelingubbe med orangea glasögon och svart skotermössa så har ni bilden av mig istället. Lite svårt att röra sig i den munderingen, speciellt med byxorna som hängde lite pingvinaktigt, men ska det gå så ska det.



Blev inte en jättelång färd. Jag var ju sjuk och pappa hade inte tankat fullt, dessutom var det inte spårat dit vi skulle bege oss som slutmål. Men en liten fotofärd blev det i alla fall. Jätteroligt faktiskt, bara att få åka skoter. Vi hade inte råd med sånt när jag var barn så det är fortfarande något av en 'grej' för mig. Inte jättemycket fota blev det av, men några bilder knäppte jag i alla fall och så fick jag se lite natur, vilket var guld värt.

Imorgon är det dan före dopparedan!

Jag har blivit med objektiv. Åkte ned till stan i stormrusket igår och köpte ett. Till mig själv. För jag förtjänar det. Mamma bidrog med halva summan, den andra halvan rationaliserar jag att jag sparar när jag bor hemma hos föräldrarna i dryga två veckor.

Vadan denna köpiver? Fattig som jag är. Jo, det är ju som lite tradition att man köper nån present åt sig själv när man klarat NaNoWriMo. Plus att jag snart är färdig med romanen ocskå. Plus att jag varit på intervju i veckan. Plus att jag hemskt, hemskt, hemskt gärna ville ha detta objektiv och en 1000-lapp är ganska billigt i jämförelse med andra objektiv som ofta går på väldigt mycket mer.

Canon EF 50mm 1/8f USM som min nya älskling heter är ett fast objektiv. Det är väldigt populärt bland fotografer eftersom det är extremt prisvärt.

De största fördelarna med det fasta 50mm objektivet är skärpan och den fina bokeh-effekten man kan skapa. Nackdelarna är att det låter en del och ryktevis går det sönder ganska lätt. Men tar man bara hand om det kan det vara en mycket god vän i många lägen, speciellt när man tar porträtt eller vill fota ett föremål med fin oskärpa i bakgrunden.

Nu tycker jag vi låtsats att det ser ut såhär ute.

Vi som är i södra Sverige alltså.

 

Snöstorm och åska, andra gången på en vecka. Man kan väl säga att vi har lite turbulent väder denna december. Och ja, detta foto är från fjällen, vid Torneträsk till. Riktigt så mycket snö har vi inte än i Göteborg. Dessutom är det kolsvart ute, och nämnde jag att det stormar?

Inatt snöade det. Idag har vi haft snö i Göteborg. Inte mycket snö visserligen, men lite grann, och lite låg till och med kvar hela dagen. Jag är alltså en mycket lycklig tös idag. Trots mina år i söder är jag fortfarande norrlänning i själ och hjärta och jag BEHÖVER snö på vintern, annars mår jag bara inte bra.

PS. Bilden är såklart från Kiruna. Så mycket snö har vi inte här nere.

Känns som en evighet sen jag fotade ordentligt. Men igår drog jag och L i alla fall iväg en sväng till Centralstationen för lite nattfota. Rått och lite småregnigt väder skapade en underbar steampunkstämning.



Bilderna från denna tur är för övrigt nästan helt oredigerade eftersom lång slutartid i mångt och mycket är sin egna lilla specialredigering.

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Kameran motsvarar förväntningarna. Jag väntade mig en hyfsad kompaktkamera med bra närbildsmöjligheter, vattentålig och med GPS. Sedan är jag inte överförtjust i mängden brus i bilderna alla gånger och zoomen är inget att hurra för, men den är stöttålig och överlever att finnas i väskan i ur och skur.

 

Fördelar

• Vattentålig, och ned till 10 meter. Funkar i både sött och salt vatten och torkar snabbt.
• GPS, inte nödvändigt för vardagsfota, men skoj om man gör mer ambitiösa utflykter.  Kan stängas av om man vill spara på batteri.
• Tål att tappas några gånger.
• Greppvänlig, även med blöta händer.
• Bra på närbilder med helt okej bakgrundsoskärpa (bokeh).
• Praktisk ansiktsigenkänning som hjälper till att lägga skärpan på ögonen.
• Filmar i bra kvalitet.

Nackdelar

• Blir lätt brus.
• Lite bleka bilder.
• Inte så hållbar batteritid.
• Halvkass zoom.
• Något seg att fota med då det kan ta en sekund mellan knapptryckning och faktiskt foto.

Slutsats

Pentax Optio WG-1 GPS är ett bra komplement till din vanliga kamerautrustning. Den överlever i resväskan och mår bra även om du skulle råka fastna i ett skyfall. Om du vill kunna ta bra snapshots på partyt funkar den utmärkt. Likaså om du vill ta några bilder medan du snorklar. Närbilder fungerar också utmärkt, liksom landskapsbilder. Kort sagt är Optio en prisvärd och rolig liten kamera för dig som lever lite ävenyrligt och/eller har klåfingriga barn.

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

I överlag känns det med WG-1 som att dagsbilder lätt kan bli för ljusa, och bilder i dåligt ljus mörka. Något som däremot funkar jättebra det är att fota precis innan/under solnedgång. Med reservation för att man får vänta sig lite brus efter redigering.

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Det kan vara svårt att tro, men jag har faktiskt fotat annat än vattenbilder. Inte jättemycket annat eftersom jag föredrar en systemkamera för vanliga fototurer. Lite allmänna snapshots har det dock blivit.

 

WG-1 är toppen att ha med i väskan när man inte vet riktigt hur vädret kommer bli eller vad man kommer hitta på. Den är tålig och även om den inte håller riktigt samma bildmässigt höga nivå som en lite dyrare allroundkamera så finns det definitivt plus. Speciellt ansiktsigenkänningen och möjligheten till skarpa närbilder är en favorit. Sen går det inte att komma ifrån att man mycket hellre tar med sig en vattentålig kamera för att fota regnbågen än systemaren. Vädret är ju trots allt som det blir.

 

 

Det finns en tendens till att bilderna blir lite bleka och högdagrarna klipps alldeles för mycket, men det kan man kompensera bara man tänker på det. Batteritiden är inte den bästa, men det här är ju egentligen inte den kamera jag tar med till en renodlad fotofärd, annat än som uppskattad extrakamera då.