KREATiV -- Text I Foto I Design

Lo kom förbi igår för att sjunga lite. Hon hade med sig jättefina och söta små cupcakes som vi fikade. Sen var det musik, babbel och film som gällde. Blev jättesent så bäddsoffan kom väl till pass. Stackars Lo som skulle till skolan idag också. Haha, ja så kan det gå när man har alltför trevligt. Jag plågade henne med en massa sångteknik och tjafs också. Jag har ju lärt mig så mycket under åren, men det är inte direkt någon som har lust att lyssna på sånt så det var skoj. Då känner man verkligen hur mycket som ligger i ryggmärgen.

Fick också in rekryteringsuppgiften igår som jag började nosa på. Känns som att den kanske egentligen är lite för omvattande för en rekryteringsuppgift, men vi får se vad det blir av det. Blev i alla fall inspirerad direkt så det ska nog gå bra. Idag är det för övrigt världens mysigast höstväder. Strålande sol, klarblå himmel och när jag följde Lo till bussen i morse så låg det frost på backen. Underbart!

♥ ♥ ♥ Ha en supermysig dag idag!

Angående Palestinakonflikten.


Länkar

---

Bortom sans och vett
Flytta ut araberna från Israel
De väntar på att bli vräkta
Förintelseöverlevare och judiska aktivister på väg mot Gazaremsan och uppföljningen:
Israelisk militär bordar fartyg

Idag har jag varit på intervju för en anställning som manusförfattare som jag blev headhuntad för. Det var ett himla mysigt ställe och jobbet verkade riktigt roligt. Dock är det en av de där utdragna rekryteringsprocesserna med flera möten och gallringar plus en inlämningsuppgift så vi får se hur det går. Har du varit med om denna typ av anställningsprocess någon gång?

IMDB: Harper's Island (2009)

För 7 år sedan dödade John Wakefield 6 personer. Abbys mor var en av dem. Nu när hennes bästa vän ska gifta sig återvänder Abby till Harper's Island, men allt är inte som det ska i sommaridyllen. En efter en börjar folk dö omkring henne. Är det en copycat som härjar på ön eller är John Wakefield tillbaka från graven?

Recension

Det här är en riktigt bra skräckserie. Den snubblar lite i de två första avsnitten, men efter det flyter allt på betydligt bättre än förväntat. Turerna är många innan upplösningen och i bästa Agatha Christie anda finns det gott om misstänkta för morden. Vem får du till huvudmisstänkt och tror du att du skulle ha vad som krävs för att överleva på ön? Rekommenderas inte för de lättskrämda, men annars tycker jag du ska krypa upp i soffan med älsklingen eller kudden och njuta av adrenalinkicken.

 

Blev sent igår. Fick ett SMS från L om att - jo det var visst karaoke och vi skulle träffas på Stigbergstorget. Fick ett stort frågetecken i huvudet där mitt lokalsinne borde vara, men hittade hållplatsen på Västtrafik i alla fall. Är lite knökigt att ta sig till Majorna från Johanneberg, men det går.

I alla fall så diskade jag färdigt, slängde i mig lite te och macka och körde en snabbsminkning. Blev ändå lite sen, men kom bara några minuter efter L ändå. Heh, vi äger, verkligen. Lo var också med, men det visade sig att de andra tjejerna hade bailat. Synd, men vi var ju en dödlig trio ändå. Fast stackars L hade inte ätit middag så första stopp var MAT.

Lättare sagt än gjort i Majorna, typ allting stängde ju! Men tillslut fann vi en glädjfylld liten Pub/Pizzeria där de till och med hade livemusik! Visserligen la de 20kr straffavgift på mig och Lo när vi ville dela en pizza, men vafan, det var gott och musiken var bra. Allt från Credence till Mikael Wieje.

Nöjda och belåtna vandrade vi sedan vidare till Karaokestället Flame. Som visade sig vara stängt, igenbommat, finns inte mer. Haha! Så typiskt! Tur att det inte var så jättekallt ändå fast det regnade, jag hade nämligen lyckats tappa min tröja uppe på stan när jag bytte spårvagn. Yup, sån är jag.

Nåja, vi visste ju i alla fall att det fanns två Karaokebarer i området så vi begav oss för att leta rätt på den andra. Panang var lite svår att lokalisera utan närmare platsangivelser, men vi frågade oss fram och hittate rätt till slut. Det var visserligen inträde på 80 kr och ett väldigt litet ställe, men högt i tak och allmänt trevlig stämning. Tror taket lyftes lite extra av den vansinniga volymen, men man vande sig. Och de flesta sjöng till och med riktigt bra vilket i alla fall jag var tacksam för. Mina vänner blev lite nervösa, men alltså - hellre lite prestationsångest än öron som blöder.

Vi tog ganska lång stund att komma till skott angående vad vi skulle sjunga och när, så det blev typ bara en låt plus slutlåten för oss alla tre, men det kommer ju säkert fler tillfällen. Trevligt var det i alla fall. Tjejerna följde mig sedan till Järntorget så jag kunde ta spårvagnen till stan därifrån. Jäkligt mycket folk det är ute på helgen alltså. Upphör aldrig att förvånas.

Lyckades förstås tajma spårvagnen så jag sedan fick stå i regnet 20 minuter och vänta på bussen, men det är ju inget annat än jag förväntar mig really. Slank in på 711 och köpte en brownie som jag strax ska avnjuta tillsammans med min frukost. Ja, jag vet vad klockan är, men det är faktiskt helg och då får man vara så syndig.

Hursomhelst så var det en ganska trevlig kväll med trevligt sällskap. Dessutom utlovade Lo cupcakes till mig på onsdag, sötnosen. Hoppas ni också hade en bra fredagkväll, fast lät bli att tappa några klädesplagg (förutom på det mysiga viset då).

Nu ska jag käka frunch. Kram på er!

Jag älskar att skriva kortnoveller. De är som blad utryckta från livets bok som bara ger en glimt, en liten sinnesbild av hopp, glädje, desperation, ångest, kärlek och ödesmättat hat. Mina kortnoveller behöver ofta inte ha vare sig början eller slut, de bara är nu, närvarande och ursäktslösa.

---

Jag springer, men jag vet inte vart. Det spelar ingen roll. Solen skiner. Det borde regna på mig nu. Jag vill ha stora, kalla droppar. Ett skyfall. Luften känns torr och het i mina lungor. Ögonen bränner. Allt är eld och jag vill inte brinna. Jag vill smälta som is och följa trottoaren ned till kajen, rinna ned i vattnet och vila där.

Solen hånar mig med sin sommaridyll. Jag ser inte människorna runt om mig på gatorna, men jag vet att de är där. Tittar de på mig? De får titta om de vill. Det betyder ingenting. De betyder ingenting. Hans ord ekar i mina öron. Jag hör inget annat.

”Skojar du?” frågar han. ”Nej. Nej, för fan, nej. Alltså, du är jättecool, det är du. Men alltså jag gillar dig inte så. Men, du skojar va? Säg att du skojar.”

Jag svarar inte först. Bara tittar på honom och känner hur lungorna pressas samman. Jag var så säker. Men jag är inte bra på att läsa killar. Människor. Folk. Såna som inte är som jag. Såna som är normala. Det är klart han inte vill ha mig. Vilken jävla loser jag är.

Jag ler lite, fast det känns som mitt ansikte vill spricka mitt itu.
”Med gud, andas. Det var bara en tanke. Det är inte obligatoriskt att säga ja.”

Jag tror min röst låter normal i alla fall. Skämtsam. Kanske lite ansträngd, men det är nog bara jag som märker. Hoppas han inte märker. Han tittar på mig allvarlig och säger ingenting.

”Oookej,” säger jag för att fylla tystnaden. ”Men du. Du kan väl smälta det här lite så hörs vi en annan dag? Jag måste hem nu ändå.” Lögn. Fast inte. Jag kan inte stanna här. Jag vinkar lite och vänder mig om.

”Hej då!” ropar jag käckt och rusar därifrån. Jag springer nästan aldrig om jag inte är sen, men jag måste springa nu. Hör inte om han ger ett svar. Spring, spring, spring. Världen bleknar bort. Jag ser allt som genom en hinna av frostat glas. Is. Det borde vara december.

Varför gick det som det gick?

En analys i all korthet.

Sossarna föll på:

• Det utdragna kaoset efter Perssons avgång
• Oviljan att stötta Mona Sahlin internt och i det Rödgröna blocket
• Oförståndet angående vikten av PR
• Bristen på vision och handlingsplan

Moderaterna vann på:

• Starkt stöd för ledaren internt och i hela Alliansen
• Smart och konsekvent PR
• En målmedveten ekonomisk plan
• Tydlig vision och säkert handlande

Sverigedemokraterna vann på:

• En slipad ledare
• Att vara ett missnöjesparti i missnöjestider
• Hjärtefrågor som stöds av unga och bland äldre
• Att uppfattas som underdog

Det är kalla högervindar som blåser i Sverige. Folk är skotträdda efter lågkonjunkturen och vill ha starka ledare, säkerhet och trygghet. Man vill inte tänka på andras problem, man vill ha det bra själv.

Sossarna riktade in sig på att alla ska kunna få jobb och målade upp en dyster, men abstrakt bild av högern som var svår att få grepp om. De borde ha riktat in sig på att alla ska ha jobb de kan leva på, att även den som inte har jobb ska kunna föra en dräglig tillvaro, att belysa de humanitära aspekterna som brister i högerns politik och komma med alternativa lösningar.

Det borde vara omöjligt för en sittande regering att gå till val på förnyelse, det borde rimligen ha varit Sossarnas paroll, men så blev det inte. Sossarna famlade blint och reagerade istället för att agera medan Moderaterna körde stenhårt på sin förvillningsteknik lett av parollen – det nya Moderaterna, Sveriges enda arbetarparti.

Det borde ha varit omöjligt för Sverigedemokraterna att komma in i riksdagen i landet lagom, men så blev det inte. De andra partierna tog dem inte på allvar och media spottade på dem.

Men

• är det något svenskarna avskyr så är det när de känner sig ignorerade. Integrationsfrågan berör många och när alla andra verkar vilja blunda för den går man naturligt till det enda parti som säger något om saken. Sedan må det vara rasist-toner hos en del medlemmar, men kan man blunda för det ena kan man blunda för det andra.

Och

• vi får inte glömma svenskarnas traditionsenliga rättvishetstänk; är det något vi gillar att stötta så är det underdogs.

Länkar

---

Kriskommision i S
Mona erbjuder sig att avgå
Intergrationen viktig för 'svikande' väljare
Valets stora vinnare

När det regnar och ruskar ute är det läge för en skön bok och en varm kopp te.

Fatta Eld
Hungerspelen bok 2
Suzanne Collins

Uppföljaren till Hungerspelen tar vid några månader efter förra bokens slut. Spelens final har destabiliserat hela nationen och risken för revolter och revolution är överhängande. Vinnarturnén skickas ut med strikta order om att kväsa oroligheterna. Men Hungerspelen är en symbol för Huvudstadens tyranni och saker går inte riktigt som planerat. Då kommer regeringen med ett desperat idé - i år ska alla segrare i Hungerspelen slåss mot varandra.

Recension

Jag älskade Hungerspelen och slukade också den här boken i ett nafs! Nu vill jag inte berätta för mycket ifall ni inte läst första boken, men ni kommer inte bli besvikna på uppföljaren. Även om jag måste medge att jag börjar bli lite leds på hjältar som inte vill vara hjältar. Kan vi inte få någon huvudkaraktär någon gång som ger sig in i leken med öppna ögon och inte skäms för det? Nåja, kanske i nästa bok.

Åh, fatta hur länge jag kommer behöva vänta på nästa del i serien! Det är omänskligt ju.

Idag har det varit en seg dag med huvudvärk och hotande förkylning. Fatta då hur glad man blir när det ringer på dörren och man får en alldeles egen goodiebag att pigga upp sig med! Jag hade nästan börjat tro att alla i hela världen skulle få en goodiebag innan mig, men idag kom den minsann.

Min goodiebag innehåller

Parfym från CK - unisexparfym som luktar citron och kryddor, mums.
Ansiktskräm från både Nivea och Lumene - perfekt när vintern kommer och hyn behöver lite extra kärlek.
Presentkort på en gratis hyrfilm från headweb.com - yay! höstmys!

Vill du också ha en goodiebag? Kika in på goodiebag.nu

Jeans är ett speciellt klädesplagg. Att hitta ett par som passar verkar vara varje kvinnas våta dröm. Är man storlek större och modell kurivigare blir det ännu svårare. En affär som nästan aldrig gör mig besviken är Kappahl. Där har jag köpt både jeans och jeanskjolar som sitter som de ska. Passar man också på när de har 25%(!) rabatt som de brukar ha ganska ofta behöver det inte alls bli särskilt dyrt heller. Ville bara tipsa om det.

 

♥ För jag älskar mina jeans! ♥

Jag har tillslut insett att hösten är här på riktigt. Sommarskorna har sjungit på sista och nu finns det ingen återvändo. Nu måste höstskorna fram.

Insåg tyvärr också idag att jag definitivt inte är lika van vid att gå i högklackat som jag var på gymnasiet. Drog på mig höstens klackar för en sväng in till stan och... Ja, ni kan ju gissa - smärta! Men snygg var jag i alla fall. Bara så ni vet. Även om detta med att bo i backiga Johanneberg pinade mina tår något. Jag såg till och med fram emot uppförsbackarna!

Men, det blir nog bättre sen, måste bara vänja mig vid klackar igen. Varit alldeles för bekväm de senaste åren känner jag; bara en massa platta, beväma, förståndiga skor. Nu blir det ändring, och som vi säger i min familj - ont ska med ont fördrivas.

I vanliga fall brukar jag låta saker bero, men inte längre.

Jag är så förbannat leds på att folk stjäl bilder. Hur jävla svårt kan det vara att länka till originalsajten (MIN BLOGG!) när man lånar en bild av mig? Jag blir så fruktsansvärt ledsen av hur ohyfsade folk är.

För att inte tala om hur mycket trafik jag förlorar på att göra innehåll tillgängligt utan att få något tillbaka. Som om det inte räcker med alla de som tar grejer från min sajt utan att lämna cred/länka - vilket jag uttryckligen ber om, dessutom finns det scamsidor som tjänar pengar på att hotlinka till mina bilder från sina egna sidor så att de får all trafik från Google (jo det är sant, mina populäraste bilder ersätts en efter en med deras länkar) medan jag bara får ökad användning av min bandbredd. Fy fan.

Snart kommer jag börja gå igenom varenda liten bild på mina sidor och lägga namn och bloggadress på dem. Sen får folk som vill ha mina gratisgrejer ladda ned dem från typ mitt megaupload-konto medan alla jävla bildtjuvar kommer få visa bilderna med mina kontaktuppgifter på. Ska det verkligen behöva vara så?!!

Det är svårt att hålla tårarna borta just nu. Visst förstod jag att det skulle bli så här, men hoppet ville inte riktigt dö. Det är 1900-talet all over again. Varför lär vi oss aldrig?
Men Mona, Mona - du och dina kollegor slogs som tigrar in i det sista. Det gick inte ända fram, men om något var det naiviteten som stoppade, tron på ett mänskligt Sverige där folk fortfarande bryr sig om varandra. Ge inte upp. En dag vänder vinden igen.

Läs det här. Läs om Annica som blivit utförsäkrad trots att hon har en så allvarlig sjukdom att hon kanske aldrig kan jobba mer. Om du fortfarande tycker att Alliansen och deras så kallade arbetarpolitik borde vinna valet hoppas jag innerligt att du också blir riktigt sjuk inom en snar framtid. Då kan du också sedan bli utförsäkrad och lämnad att kräla till toaletten där du kan torka munnen med de jävla extra hundralappar Alliansen har lagt i din plåbok. Till bekostnad av sådana som Annica.

Och du - över 30 000 till kommer utförsäkras om Alliansen får som de vill.

Jag ville inte låta så här arg när jag började skriva det här inlägget, men jag är helt enkelt förbannad. Jag är utled på det själviska, kalla, egoistiska Sverige där man klättrar på andras brutna ryggar för att nå toppen.

Och den mänskliga Alliansen som bryr sig om att alla ska ha kärlek på jobbet och råd med Tacos på fredag? Ja de behöver lite extra tid på sig för att öva in den rätta medkännande tonen och det retoriskt riktiga svaret.

Imorgon, söndag är det valdag. Sista chansen att försäkra oss om ett mänskligare Sverige, på riktigt. Jag vet att Alliansen har haft en bra kampanj. Jag fattar att deras budskap är lätta att ta till sig. Jag vet så väl hur det är att vilja blunda för verkligheten, att inte vilja se, att bara tänka bort. Men det går inte att blunda bort valets konsekvenser.

Jag vet, du vill ha mer pengar i plånboken. Du förtjänar det som jobbar så hårt!

Men hur många är du redo att se lidandes utanför restaurangfönstret när du blåser din extra hundralapp på en subventionerad middag ute? Vad kommer du säga till dina far- eller morföräldrar när de inte får den vård de förtjänar efter alla årtionden som arbetande medborgare? Hur värdefulla känns dina futtiga kronor när du betraktar din vän som helt plötsligt blir sjuk och ändå måste ut och söka jobb fastän han eller hon knappt kan röra på sig utan smärta?

Sluta blunda för verkligheten och se Alliansens politik för vad den alltid har varit - omänsklig och förlegad. Det nya moderaterna? Det existerar inte, det är en reklamploj, en lek med ord.

Jag skulle inte skriva något mer i bloggen idag. Det skulle jag inte. Men jag måste ändå. För att jag känner för att skriva. För att jag läste ett meddelande från en pojke som bor ett helt Atlanten bort, men som saknar mig när jag inte har skrivit på ett tag.

Det är så fint med internet. Man kan prata med människor som man aldrig skulle ha träffat annars. Man kan få vänner som minns en fast man inte pratats vid på ett halvår. Man kan få uppmuntran och kärlek från fullständiga främlingar som helt enkelt bara tycker om det man gör.

Tänk om nätet hade varit lika utvecklat när jag var barn. Vad lycklig jag hade varit då.

Nu kommer hösten och allt startar upp; jobb, karriärmingel, träningsaktiviteter, höststädning, den där kursen man visst hade anmält sig till... och allt ska man hinna med! När man känner sig sådär supertaggad, men ändå lite på gränsen till ett nervöst sammanbrott efter semestern, då är det ett bra tillfälle att ta hand om sig själv en stund. Ungarna klarar sig, partnern klarar sig, jobbet klarar sig, allt klarar sig - fast man tar en stund för att bara mysa och samla krafterna inför höstens alla styrkeprov.


Sitter och kollar igenom CitySpas hemsida och drömmer mig bort till:
Askungebehandling - bara namnet ger ett leende på läpparna!
Hand- och fotmassage - mina stackars fötter och överarbetade händer, äntligen!
Spamassage - risken finns att jag skulle svimma av vällust, men what a way to go!

Om du har råd tycker jag definitivt att du ska ta dig till ditt närmaste spa en dag och låta andra rå om dig en stund. Annars kan man faktiskt ha en ganska mysig spakväll hemma också. Det kommer jag skriva mer om en annan dag.

*Alla bilder i inlägget är från Wellnesskortet.

Jag har hata-män-vecka. I alla fall skulle jag hata dem om jag hade tillräckligt med energi till det. Lingonvecka? Bah, kalla en spader en spader.

Idag har jag förtidsröstat. Sossarna blev det för mig. Visst kommer du också ihåg att rösta i valet 2010? Jag tycker att alla ska rösta, även om de kanske inte röstar som jag. Det är inte bra för demokratin när folk inte engagerar sig. Även om man bara röstar blankt så visar man i alla fall att man bryr sig. Att helt strunta i valet är bara ren och skär lathet.

Röstar du? Om du vill får du gärna klistra in bilden ovan i ett inlägg på din blogg och skriva om valet. Du behöver inte länka till mig. Eller ännu hellre, klistra in någon av bilderna nedan i din sidomeny och visa att du engagerar dig.