KREATiV -- Text I Foto I Design

Vector av kinesiska lyktor, som tog löjligt lång tid att göra, löjligt, lång, tid.


Haha, vad gulligt det ser ut när man skriver ut "Ja, må ja' leva" sådär. Det är i alla fall min födelsedag idag. Tänker inte säga hur gammal jag blir för... eh, det har jag glömt. Säger vi. Har fått fina gratulationer och bästaste presenterna och känner mig ganska nöjd med tillvaron. Ikväll blir det tårta och mys. Aaaanyway, enjoy the lights!

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Kameran motsvarar förväntningarna. Jag väntade mig en hyfsad kompaktkamera med bra närbildsmöjligheter, vattentålig och med GPS. Sedan är jag inte överförtjust i mängden brus i bilderna alla gånger och zoomen är inget att hurra för, men den är stöttålig och överlever att finnas i väskan i ur och skur.

 

Fördelar

• Vattentålig, och ned till 10 meter. Funkar i både sött och salt vatten och torkar snabbt.
• GPS, inte nödvändigt för vardagsfota, men skoj om man gör mer ambitiösa utflykter.  Kan stängas av om man vill spara på batteri.
• Tål att tappas några gånger.
• Greppvänlig, även med blöta händer.
• Bra på närbilder med helt okej bakgrundsoskärpa (bokeh).
• Praktisk ansiktsigenkänning som hjälper till att lägga skärpan på ögonen.
• Filmar i bra kvalitet.

Nackdelar

• Blir lätt brus.
• Lite bleka bilder.
• Inte så hållbar batteritid.
• Halvkass zoom.
• Något seg att fota med då det kan ta en sekund mellan knapptryckning och faktiskt foto.

Slutsats

Pentax Optio WG-1 GPS är ett bra komplement till din vanliga kamerautrustning. Den överlever i resväskan och mår bra även om du skulle råka fastna i ett skyfall. Om du vill kunna ta bra snapshots på partyt funkar den utmärkt. Likaså om du vill ta några bilder medan du snorklar. Närbilder fungerar också utmärkt, liksom landskapsbilder. Kort sagt är Optio en prisvärd och rolig liten kamera för dig som lever lite ävenyrligt och/eller har klåfingriga barn.

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

I överlag känns det med WG-1 som att dagsbilder lätt kan bli för ljusa, och bilder i dåligt ljus mörka. Något som däremot funkar jättebra det är att fota precis innan/under solnedgång. Med reservation för att man får vänta sig lite brus efter redigering.

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Det kan vara svårt att tro, men jag har faktiskt fotat annat än vattenbilder. Inte jättemycket annat eftersom jag föredrar en systemkamera för vanliga fototurer. Lite allmänna snapshots har det dock blivit.

 

WG-1 är toppen att ha med i väskan när man inte vet riktigt hur vädret kommer bli eller vad man kommer hitta på. Den är tålig och även om den inte håller riktigt samma bildmässigt höga nivå som en lite dyrare allroundkamera så finns det definitivt plus. Speciellt ansiktsigenkänningen och möjligheten till skarpa närbilder är en favorit. Sen går det inte att komma ifrån att man mycket hellre tar med sig en vattentålig kamera för att fota regnbågen än systemaren. Vädret är ju trots allt som det blir.

 

 

Det finns en tendens till att bilderna blir lite bleka och högdagrarna klipps alldeles för mycket, men det kan man kompensera bara man tänker på det. Batteritiden är inte den bästa, men det här är ju egentligen inte den kamera jag tar med till en renodlad fotofärd, annat än som uppskattad extrakamera då.

 

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Kamerans egentliga eldprov kom en kväll när Göteborg besöktes av ett riktigt hällregn. Dåliga ljusförhållanden och vatten överallt. Perfekt för en spontan fotoutflykt tyckte jag.

Och med utflykt menar jag en sakta vandring ut på gården. Skratta ni, men den där vattennivån var inte att leka med.

Gjorde dock en liten (stor) missberäkning eftersom jag helt glömde bort att vattendroppar på linsen fortfarande är vattendroppar på linsen. Även med en annars vattentålig kamera.

Inte så inspirerande bilder på den turen, nej, men nu vet ni att det funkar i alla fall.

Och ja, kameran klarade sig betydligt bättre än vad jag gjorde i det vädret. Jag hade lika gärna kunnat hoppa i plurret med kläderna på så blöt som jag blev. Kameran däremot var snustorr efter fem minuter inomhus.

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Mitt andra försök till undervattensfoto gjordes i havet. Var lite orolig över ifall saltvattnet skulle torka på linsen mellan fototillfällena. Och huruvida det skulle bli problem med att inte kunna skölja av kameran ordentligt i sötvatten på flera timmar efteråt.

Första problemet var det lite si och så med, men det är ju svårt att förhindra. Andra problemet var inget problem. Sköljde kameran med vatten från en flaska efteråt och det gick jättebra. Plus också för att kameran torkar så himla snabbt.

Att fota i havet är krävande kan man ju säga. Det är svårt att få till skärpan och ljuset. Hade önskat mig större kontroll över slutartid och bländaröppning för att kunna hålla nere ISO, bilderna blir lite brusiga. Lite bleka blir de också, men det går ju att fixa i efterbehandlingen.

Vart så entusiastisk av allt fotande att jag helt missade maneten som kom och brände mig några gånger innan jag reagerade. Ur syn, ur sinn? Ville inte riktigt komma med på närbild, men lite längre ifrån gick det bra.

Vattendroppar på linsen är ett problem, men annars tyckte jag det gick himla bra att ställa om mellan att fota under och över vattenytan. Ansiktsigenkänningen funkar också trots lite vatten, vilket ju är himla bra.

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att WG-1 fungerar lika bra i salt- som i sötvatten. Dock bör tilläggas att dessa foton är tagna vid klippig strand, jag har inte testat hur det blir om man blandar in sand i ekvationen. Men det kan ju bli en liten överraskning.

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Att fota under vatten var lika roligt som jag hade hoppats, men mycket svårare. Första experimentet gjorde jag i sötvatten. En bassäng inne i Palmhuset på Trädgårdsföreningen i Göteborg. Bassängen är full av växter av allehanda slag och jag var väldigt nyfiken på vad som fanns under ytan.

(Produktfoto taget av en vän, använt med tillstånd.)

Att fota med blixt under vatten är ingen hit. Saker som ligger nära blir överexponerade. Testade att fota med bara makroljuset på, men det funkade inte alls. Så det blev till att helt enkelt stänga av blixten och hoppas på det bästa. Alternerade mellan blixt och utan under fotandet och det funkade helt okej. Det gäller bara att lista ut ifall det ligger något för nära linsen (stäng av blixten) eller är lite mörkare (sätt på blixten).

Det är svårt att ställa in skärpan och så, kräver övning. Ser att det är ett ganska högt ISO som används och bilderna har lite dålig kontrast. Detta kan man dock fixa till i redigeringen, som ni kan se på mina bilder. Det blir fortfarande en del brus och gaussisk oskärpa, men inte mer än förväntat.

Det krävs definitivt en viss teknik för att få till bra bilder under vattnet, men övning ger väl färdighet hoppas jag. Nu är det väldigt mycket hit-and-miss, men när man får till det då blir det så mycket roligare! Något som man tyvärr märker av en del är detta med att handledsbandet inte går att spänna fast. Är rädd för att tappa kameran och ibland faller bandet ned framför linsen och det är ju inte så roligt när man fått till en fin komposition och så ligger det ett svart snöre där i vägen.

I slutsats kan man väl i alla fall säga att det första undervattenstestet var en lyckad tillställning. Det är svårt att få till det, men det blir en del fina bilder ändå. Fotade med undervattensläget på. Kan också tilläggas att kameran höll tätt, torkade snabbt och var färdig att användas som vanligt efter experimentet. Bra där Pentax!

Vänligen notera: Bilderna är länkade från min Smartsonblogg och leder alltså dit när man klickar på dem.

Testet för Smartson och Pentax är över, sista blanketten har skickats in. Kameran är officiellt min. Moahahahaha! Tänkte lägga in mina blogginlägg här också så ni får ta del av testet. Några av bilderna har ni nog sett förut, men det få ni leva med. ;)

SvD har en artikelserie om särbegåvning som jag just har upptäkt. Ska inte sticka under stol med att jag blev på snäppet gråtmild när jag läste igenom en del av innehållet, för att inte tala om kommentarerna.

Här har ni en snabbförklaring varför:

Jag: "Jag är färdig. Kan jag gå vidare i boken?"
Lärare: "Nej, då hamnar du i otakt. Här har du lite stenciler istället."
-- Hur stimulerande är det med stenciler?

Allmän pöbel: "Plugghäst. IQ. Geniet. Einstein."
-- Komplex, någon? Bara för att man är lite snabbare än andra betyder det inte att man anser sig vara på nivå med riktiga genier. För övrigt är det speciellt irriterande att bli kallad plugghäst när man knappt har öppnat böckerna. Om man ändå hade varit en plugghäst, vad lätt det hade varit då.

Lärare: "Sluta räcka upp handen, ge andra en chans att svara."
Jag: "Det är väl ingen som hindrar dem? Du behöver ju inte välja mig."
Lärare: "Det är ingen som räcker upp handen när de vet att du alltid vill svara."
Jag: "Okej, då slutar jag räcka upp handen. Säg till nästa gång det är tillåtet."
Lärare: "Överdriv inte nu."
-- Vilka signaler ger det till eleverna när inte ens läraren uppskattar att någon visar framfötterna?

Jag, på ett möte för skolrådet: "Eftersom det finns uppdelat inom matten med VG och MVG-nivå tänkte jag om man inte hade kunnat göra något liknande med andra ämnen också? Så att de som lär sig lite fortare kan få fler utmaningar och bättre stöd?"
Samtliga närvarande: "Nej, vi ska inte ha några elitklasser."
-- Älskade Jantelag.

Jag: "Kan jag få tenta av det här ämnet?"
Lärare: "Nej, vi gör inte sånt."
-- Visst.

Jag, under ett grupparbete: "[uppslagsord] [logiskt resonemang]"
Övriga: "Kan du inte prata så man förstår?"
-- Tänk vad mycket mer man hade kunnat få ut av ett grupparbete om medlemmarna åtminstonde legat på jämförbar språklig nivå.

Lärare: "Jag ser ju på dina prov att resonemanget finns där, varför får du inte MVG på allt?"
Jag: "Jag är trött. Jag är van vid att inte behöva anstränga mig. Orkar inte försöka längre."
-- Fick faktiskt lite ångest efter detta samtal, synd att det kom så sent. Ett par år tidigare så hade han fått in mig på den rätta vägen igen med denna lilla smula uppmuntran.

Och varför är då alla dessa små anekdoter så tragiska, förutom på ett rent personligt plan?
Jo, för att vi, som samhälle, bromsar in oss själva i vår utveckling. I vår fruktan att inte vara bland de som anses speciella drar vi ned vår gemenskap till minsta gemensamma nämnare.

Killen som kunde ha tagit oss till Mars sniffar lim för att få de matematiska ekvationerna att sluta snurra i huvudet.

Tjejen som kunde ha botat cancer sitter i kassan på snabbköpet, eftersom hon inte orkade med en människa till som sa åt henne att hon inte skulle 'låtsas vara så jävla speciell'.

Och jag, jag sitter här och skriver blogg. Gott och väl kanske, men gott nog?

Läs mer

---

Trista lektioner släcker klassens ljus
Begåvade Maria hamnade i kassan på Gekås
Även den smartaste kan misslyckas i skolan
Allt du inte visste om särbegåvning
Särbegåvade barn känner sig ofta misstrodda

Höll på att missa den ju! Lyckades hinna ladda upp några bilder innan tolvslaget dock. Såhär i efterhand borde jag kanske prioriterat vilka bilder jag lade upp lite bättre, men, men...

Klicka gärna på de enskilda bilderna för att se en större version, då kommer ni till Metro Photo Challenge där ni också kan välja att 'gilla' bilden eller dela med er av den.

Mina foton:

Life is all about the little things.

Vectorbild av en kalender

Kan ni förstå att vi redan är en vecka inne på oktober? Hur gick det till, va? Har någon svar? Mina dagar flyr så fort att jag hade behövt ett jetplan för att hänga med.

Vector av en kungakrona, äpplen och löv

Jag är skrämmande bra på att fokusera har jag märkt. När jag sitter och koncetrerar mig på något rejält så kan timmarna gå utan att jag förstår riktigt hur. Jag känner ingen hunger, ingen smärta, ingen törst. Det är som meditation, fast lite mindre hälsosamt.

Har knappt fått en blund i ögonen inatt. Någonstans har en hund ylat i princip hela natten. Misstänkter att det är nya grannar nånstans för det har aldrig varit ett problem tidigare. Usch och ve. Skär i hjärtat varje gång man hör det där ljudet. Jag är kanske löjligt känslig, men kan inte hjälpa det. Tillslut var jag tvungen att ta in CD-spelaren till sovrummet och lyssna på en ljudbok. Då gick det tillslut att somna. Vaknade i vargtimmen sedan av att CDn hade hakat upp sig. Inte jätteskoj. Stängde av åbäket och föll ned i dvala igen.

Är för övrigt helt kär i detta med ljudböcker för tillfället. Så härligt att lyssna på när man håller på och grejar med någonting, är på resande fot, eller bara inte kan sova. Just nu lyssnar jag på Janet Evanovich böcker. Rekommenderas varmt.