KREATiV -- Text I Foto I Design

Jag har klippt mig! Fatta vad duktig jag är. Jag drar mig verkligen för att gå till frisören. Blir klippning kanske en eller två gånger per år. Egentligen älskar jag att sitta där i stolen, men:

1) det kostar pengar
2) man måste ta sig dit.

Okej - det är egentligen inte så dyrt och jag går förbi femtielva frisörer när jag promenerar till stan. Men alltså, jag tror det är den sista punkten som spökar:

3) barndomstrauma.

Jag hade så långt och vackert hår när jag var yngre, som jag älskade över allt annat. Nästan i alla fall. Varje besök till frisören var därför snudd på jordens undergång för mig. Sånt där hänger kvar. Tydligen.

Vandrade även till biblioteket där jag skrev ut vartenda litet sketet resepapper jag fått inför morgondagen. Ni förstår inte vilket kaos den beställningen är alltså. Resebyråer är inte min grej, hade hellre skött det hela själv. Fast inte betalat dårå. Heh.

Lånade två ljudböcker när jag ändå var i farten. Spook Country av William Gibson och Gone Tomorrow av Lee Child. Tänkte lägga in en i mp3-spelaren och ta med imorgon. Man har ju varit med förr.

Inhandlade muffins för att trösta mitt onda finger med. Mashmallowsmuffins. Smaskens vare. Har också rensat hårddisken lite till, så jag fick plats med att tömma minneskorten från kameran. Och så har jag laddat kameran också, se där. Snart kanske jag inte ens näns kalla mig själv bohèm om jag ska vara såhär produktiv i tid och otid.

Solsidan av att kuska land och rike runt för att söka jobb är såklart att kuska land och rike runt. Med kameran i högsta hugg. Visserligen har jag sällan tid med några längre fototurer och sällan har jag tur med vädret, men när det klaffar, då värmer det gott i ett litet konstnärshjärta. I Visby har jag kanske två timmar på mig att fota järnet. Lite mer om jag skippar lunchen. Hoppas nu att jag inte går vilse!

Lyckades skära upp fingret när jag skar bröd nu på morgonen. Klantigt, klantigt. Aj som fan gjorde det också. Som tur är svimmar jag inte längre vid åsynen av blod, som jag gjorde när jag var liten. Ser det från den positiva sidan - nu fick jag äntligen tillfälle att använda mina fina Design Collection plåster. Har bara gjort det en gång tidigare, så det var väl som dags nu.

Idag måste jag gå på stan och köpa skrivarbläck. Eventuellt kila in på biblioteket och skriva ut mina resepapper där. Imorgon bär det av till Visby nämligen och mina resehandlingar är något förvirrande. Det är femtielva olika bokningsnummer att hålla reda på.

Tänkte också hinna klippa mig om jag hittar någon billig drop-in någonstans. Gärna en som tar kort då jag sällan vandrar omkring med några större summor i plånboken. Håll tummarna för att det inte blir några fler missöden varken idag eller imorgon. Pretty please?

Jag har fastnat. Har nu kollat igenom nästan alla avsnitt av Vampire Diaries. Och ja, det var mest av desperation efter mer fantasy, men nu börjar det nästan bli roligt. Mest underhållande är nog ändå det faktum att de två huvudkaraktärerna är ungefär tråkigast i hela showen. De verkar också få mindre och mindre screentime vilket jag tycker är ett mycket klokt beslut. Då får karaktärerna runt omkring mer att göra. Utveckling är inveckling, så är det.

För dig som levt under en sten det senaste året är alltså Vampire Diaries en tv-serie om - du gissade det - vampyrer. Den följer tätt på Twilight-filmernas succé och liksom Twilight bygger showen på en bokserie. Historien är en klassisk ombearbetning av den alltid lika populära trekanten. Två bröder, en tjej. Fast i det här fallet är det två vampyrbröder och en tjej. Stefan (hjälten), Damon (antihjälten) och Elena (hjältinnan). I mitt huvud löser man problemen som uppstår i den sån situation med hjälp av en enkel ménage à trois, men alla är kanske inte lika perversa som jag, så bygones.

När jag ska ge min mening om Vampire Diaries brukar jag använda en enkel liknelse: Det är som Dawson's Creek fast med vampyrer. Den ombeskrivningen stämmer speciellt på första säsongen. Andra säsongen har börjat bli lite mer intressant med ökad komplexitet, precis som senare säsonger av Dawson's Creek. Om Dawson's Creek hade haft mord, häxor, varulvar och vampyrer på agendan. Liksom för Dawson's Creek har denna mognad som serie mycket att göra med att man använder ensemblen runtomkring huvudkaraktärerna och ger dem faktiska personligheter. Nåja, på den vägen i alla fall.

Seriens mest intressanta karaktär är utan tvekan Damon, den moraliskt dubiösa brodern. Varför är det alltid bad boys som får de roligaste replikerna, de djupaste personligheterna och absolut mest sex appeal? Det är nästan så jag börjar tycka synd om alla leading men som hamnar i hjälterollen och därmed blir ungefär lika 3-dimensionella som ett pappersark. Kan det ha att göra med att de aldrig behöver gå igenom någon karaktärsutveckling i serien/filmen? De är hjältar från början och vart går man från att vara på toppen? Only way to go is down. Taskigt läge.

Nu har jag alltså kollat Vampire Diaries, True Blood och Glee. Jag känner mig nästan lika moraliskt bankrupt som Damon.

Är det dags att ta ned julprydnaderna nu? Alltså inte tomtar och troll, sånt har inte jag, men fönsterprydnader. Är det dags? Till saken hör ju att jag var väldigt sen med att hänga upp dem. Och jag gillar dem, faktiskt. Hur länge kan man ha uppe glaskulor och istappar innan det blir för länge? Jag tänker att så länge det finns en tillstymelse till snö eller is ute kan de hänga kvar. Så lite till ändå? Jag tror det. Putsade fönstren igår, men känner inte riktigt för att börja klippa och snöra loss en massa tingeltangel. Det är fint. Så är det. Dessutom regnade det is inatt så än har vi ingen vår i sikte. Snart, men inte än.

Fick sån otrolig lust att lyssna på radio imorse. Kravlade mig till och med upp ur sängen enkom för att plugga in radioklockan i eluttaget. Sen låg jag där och lyssnade på reklam i fem minuter. När det väl var dags för själva sändningen var jag leds på att ligga där, men jag tror jag ska prova att lyssna radio några fler mornar i alla fall. Det känns lite trivsamt på något vis.

Har tagit paus i städningen för lite mat, blogg och film. Började kolla på Friends with Money, men tror i ärlighetens namn inte att den är riktigt min grej. Varför kommer det inte ut fler bra filmer för? Känns som man nästan aldrig blir glatt överraskad nuförtiden. Fast här ska erkännas att jag kollade på Valentine's Day häromdagen. En överhypad film i min mening, men jag var på rätt humör för den och njöt faktiskt riktigt ordentligt. Rekommenderar den om du ändå känner dig lite romantisk till sinnes nån dag.

Idag har jag varit duktig. Satt hela förmiddagen och trilskades med programmeringen. Började tvivla på mig själv, mitt yrkesval, min intelligens - allt. Till slut löste jag problemet på så sätt att jag jobbade mig runt det. Visade sig nämligen att det var - wait for it - databasen som strulade och inte alls mitt fel. Förstå hur länge jag suttit och letat fel i kod som faktiskt är helt korrekt skriven (nåja). Snacka om att jag hade huvudvärk sen. Lyckades dock undvika migränen genom att lägga mig på spikkudden, istället blev det 'bara' vanlig frustrationshuvudvärk. Go me.

Dessutom lyckades jag få tag på han ordförandetypen. Så nu har jag bokat in mig på ett frukostmöte. Aldrig varit på ett sånt tidigare. Ska bli spännande. Som vanligt affärsmingel, fast alla har morgonhumör. Haha. Passade också på att plocka lite i lägenheten (med betoning på lite, blir helgstädning imorgon). Fick undan en massa teknikprylar som legat och skräpat. Helt okej grejer, men kan inte använda dem eftersom de är till för Windows XP. Visserligen har jag det på gamla datorn, men den använder jag alldeles för sällan för att det ska ge något annat än besvär. Hann också gå och handla middagsmat där någonstans. Imorgon tror jag att jag ska ha 'riktig' fredag efter städningen (som väl blir ett heldagsjobb). Manikyr, pedikyr, ansiktsmask och en god bok. Mina krav är inte höga, men jag har dem.

För jag har ont i knät. Aj som fasen alltså. Vet inte riktigt vad jag gjorde; halkade, gick fel, vred det konstigt, förolämpade någon gud - det gör ajajAJ i alla fall. Okej, inte så häftigt när jag sitter still, men ändå. Sen är ju jag då den envisa typen. Har jag bestämt att jag ska promenera till stan så tar jag minsann inte bussen bara för att det gör lite ont här och var. Nänä. Ont ska med ont fördrivas, så är det när man är norrlänning.

Sagt och gjort, spände käkarna i nedförsbackarna och villade sedan omkring lite i kylan innan jag hittade cafét där vi ordinspirerade människor skulle träffas för att skriva. Ryktesvis. I själva verket snackar vi till 99% bara skit, men det kan vara bra det med emmellanåt. Jag hade faktiskt plockat fram på karta dagen innan var vi skulle vara, men det var till en annan tjej. Själv trodde jag att jag visste. Ack så jag bedrog mig. Fick söka på mobilen med sönderfrusna händer istället. Situation normal med andra ord.

Trevligt på cafét, men herredumildeskapare vilka priser. 35 spänn för en varm choklad, ursäkta mig? Vansinne. Medan jag pimplade varm dryck psykade jag i alla fall upp mig för att ringa ett viktigt samtal till en ordförandetyp för ett stort affärsnätverk här i stan. Ska dit och ragga kunder nämligen. Tanken var, enligt min coach som gett mig vägen in, att jag skulle ringa igår eller idag, förslagsvis i eftermiddag. Så det gjorde jag såklart - ringde i eftermiddag. Karln ifråga har då förstås begett sig till en annan stad, bara för en stund sen. Hoppsan då. Får återkomma.

Sitter på cafét i några timmar och har det mysigt, tills jag reser mig upp. Jäklarrrr vad knät har stelnat till alltså, och hem ska man ännnu. Mind over matter heter det ju så fint så det körde jag på när jag stapplade mig först till affären och sen till busssen - som jag förstås fick ståplats på, upp för krängande backar bar det, och så promenera sista biten hem, upp för lite fler backar. Kallt också. Rått. Perfekt för onda knän. Not.

Så nu sitter jag och väntar på att pastan till min pastasallad ska kallna. Sen ska jag äta, titta på film och tycka lite synd om mig själv. För det får man göra ibland.

Mycket givande möte idag. Kort, men intensivt. Fick en massa pepp, en jättebra lead och känslan av att - nu jäklar, nu är vi på G. Satt halva mötet och bara fånflinade. Härligt. Snart startar jag företag på riktigt boys and girls, dags att börja skicka leads till mig och rekommendera alla ni känner att kika in här. Min företagshemsida kommer upp vilken dag som helst nu också, håll utkik efter den. ^o^

För övrigt lyckades jag boka om jobbintervjun i Visby, och fixa resa, så jag åker dit nästa tisdag. Om någon känner för att ta en lunch och/eller agera guide när jag är där feel free to give a shout.

Gick inte alls bra med sången ikväll. Inte. Alls. Det är för länge sedan jag var inne i musiksvängen, det är den hårda sanningen. Orkar inte älta det, ni får en till dikt istället.

Den här lilla novelletten skrev jag när jag bodde på bottenvåningen i ett studentkomplex i Piteå. Och ja, rosorna låg verkligen där. Dåliga minnen fick min fantasi att börja spinna.

Det ligger vita rosor nedanför mitt fönster. Skuggan får dem att se olycksbådande ut. Jag funderar varifrån de kommer, vem som förde hit dem. Tappades de från fönstret ovanför? Slängdes de mot väggen av en besviken älskare som kom vid fel tillfälle?

Jag leker med tanken på att rosorna kanske är från en hemlig beundrare. En liten rysning letar sig fram längs min ryggrad och jag måste tvinga fram ett leende. Det var inte en så underhållande tanke som man hade kunnat tycka. Det finns så många galningar. Tänk om det är en stalker, en förföljare som vill mig illa?

Jag stänger fönstret och drar ned persiennerna igen. En sådan tanke kräver en kopp te. Kamomill? Nej, en vanligt hederlig Yellow Label får det nog bli.

Något slår lätt mot fönsterglaset. Jag vägrar titta dit. Innan solen letat sig fram till den delen av huset håller jag mig borta. Man lär sig av erfarenhet vilka risker som är värda besväret. Rosor kan tinga ett högt pris. Mer än jag villigt betalar.

Hur lyckades det bli kaos i lägenheten när jag hållit på att organisera i flera dagar? Jo, för på en gång man släpper efter och drar fram en massa teknikgrejer och är stressad och/eller trött så blir disken inte diskad, saker inte bortplockade... det krävs inte mycket, det ska gudarna veta. Måste fixa idag, organisering i alla ära, men att städa är ju också bra. Heh.

För övrigt tänkte jag promenera ned till Maxi och se om de har några städwhipes där. Är guld, guld, guld värt när man avskyr att dammtorka. Plus att jag ska se om det finns någon trevlig hudlotion/body butter. Köpte en i förra veckan (bilden), men den är nästan slut. Luktar supergott av anis och tropisk frukt, men den är verkligen inte tillräckligt fuktgivande för mig. Jag är så torr så det behövs hinkvis med artificiell fuktighet för att göra någon skillnad.

Brunch på Casino Cosmopol idag. Fruktansvärt gott. Åt alldeles för mycket och inte blir det lättare att hejda sig när man sitter med ett litet och ett stort svart hål som kan sluka i princip vad som helst och hur mycket som helst. Cosmopols Monte Carlo-brunch består av kalla rätter, varma rätter och dessert. Kostar 165 kr och då kan du äta tills du spricker. Risken är hög för det är verkligen hur gott som helst.

Det är tur att medelhavsköket inte är så fullt av fett som säg det amerikanska annars hade det inte varit nådigt. Som det var avnjöt vi grönsaker, oliver, olika sorters kallskuret, sallader, quiche, omelettcrème, pizza, fransk chokladkaka, pannacotta, macaroons... Ja listan blev lång. Ett litet minus får efterrätterna eftersom allt var väldigt sött och mäktigt, men som helhet får brunchen definitivt med beröm godkänt.

Enligt mitt löfte avslutade jag med att promenera halva vägen hem. Det var strålande sol och trots träningsverk och mätt mage faktiskt snudd på underbart. En bra lördag var det här, då kan jag däcka för helgen. Haha, nä okej då, ska väl kasta ett öga på melodifestivalen ikväll. Nu blir det bloggläsande, kanske en film och eventuellt att göra något produktivt om jag orkar.

Herrejävlar vilken träningsvärk. Förstår inte varifrån den kommer heller. Visst - jag har börjat promenera en del de senaste veckorna, men därför är det också helt oförståeligt att det slog till sådär plötsligt igår kväll. Inatt var jag tvungen att lägga mig med låren på spikmatten. Jag menar snälla, så illa kan det inte vara, men idag är jag så stel så jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv.

Fast jo, det vet jag - jag ska gå på Monte Carlo-brunch på Casino Cosmopol. Sen ska jag nog promenera i alla fall halvvägs hem. Ont ska med ont fördrivas. För övrigt är bilden ovan på min boxningssäck som jag inte använt på flera år eftersom jag bott i studentlägenheter / andras lägenheter / inneboende / i en kappsäck. Nu har jag alltså bestämt att den ska upp på något vis. Jag bor ju faktiskt i en källarlägenhet - en boxningssäck hör som till då.

Återkommer om det projektet, nu måste jag göra mig i ordning.

Du känner till den va? Om du läst den här bloggen förr känns den nog till och med lite extra bekant. Idag hade det att göra med en intervju. Lite mysigt sådär på en fredag att få kallelse till intervju på Gotland. På onsdagen därpå. Jag menar jag har ju alltid velat se Visby.

Visst. Det börjar med att skrivaren inte funkar, fortsätter med att andra skrivaren inte funkar, åker ner till AF utan kallelsepapper, får skriva ut där och träffa handläggare och får telefonnummer till resetjänsten osv. Absolut, det här har vi gjort förr.

Men, vänta lite:

- Jo, säger handläggaren, nu har de satt ett tak på hur mycket sökanderesor får kosta. (För er som inte kan AF-byråkratiska betyder det resor till och från intervjuer i andra städer.) 2500 kr, max, ska täcka resor och eventuell logi.

Yup, det är nytt för i år. Trädde i kraft 1:a februari. Bra tajming va? Jag tittar lite hjälplöst på handläggaren.

-Du får försöka lösa det med AF-resor, säger hon.

Jaha, super. Klockan är halv fyra. Jag säger tack och adjö och ringer resebolaget på en gång jag kommit utanför dörren. Tjejen jag pratar med är supertrevlig och hon försöker verkligen pussla och pussla, men i slutändan kan inte hon trolla. Det går inte. Finns inte en susning till chans att åka t/r Göteborg/Visby för under 2500. Eller, det går på fredag.

Vad sa killen som ville intervjua mig redan i första meddelandet? Fredag är tyvärr uppbokat. Ha. Ha. Ha. Vad gör man? Slänger iväg ett nytt mail till VDn om att det är fredag eller ingen dag. Bra där AF. Jag känner mig älskad och omhuldad som vanligt.

Vissa dagar, speciellt när jag har lingonvecka, kan jag bli sådär vansinnigt trött på eftermiddagen att jag bara måsta ha en powernapp nu, Nu NU! Idag var det en sån dag. Vid femtiden stapplade jag till sängen och la mig på spikmattan. Denna gudomligt underbara uppfinning alltså, hur klarade jag mig någonsin utan den? Vilade i 45 minuter, sen ringde jag till mamma som just var påväg hem - stackarn.

Efter avslutat samtal plockade jag upp en nylånad fantasybok och njöt av värmen i min gosiga säng. Min lägenhet är nästan iskall förstår ni. Gammal och dragig. Var tvungen att dra upp elementen lite när jag steg upp från sängen. (Låg faktiskt bara kvar i en kvart och läste, sådetså.) Fixade en kopp te och lite mackor, tände blockljusen på mina smidesljusstakar, och sjönk ned i fåtöljen för att fortsätta läsa. Var länge sen det var så underbart skönt att bara ta det lugnt och njuta av en bok.

Ute lyser fullmånen och någonstans bakom molnen kraschar miljoner partiklar från solstormarna in i andra partiklar och skapar underbara norrsken. Nu ska jag återvända till mina vampyrer och monster. Ha en skön kväll!

Igår tog jag tag i den del av mitt dåliga samvete som heter BOKHYLLORNA. Alla böcker står nu sorterade efter genre och författare (inte alfabetiskt herregud). På en hylla stod det dessutom mängder med oanvända skivor som pockade på uppmärksamhet. Jag är ju i desperat behov av digital lagring så de fick bli nästa projekt.

Tyvärr verkar min dator bara vilja bränna CD-skivor och inte en endaste DVD. Att lagra någon större mängd data på skivor går alltså ganska fetbort just nu. Vilket betyder att operation rensning av laptop och extern hårddisk fortfarande är högst aktuell. För övrigt är fortfarande KONTORSHYLLAN kvar att gå igenom. Får se om jag tar det i eftermiddag.

Vadan all denna städiver när det inte ens är vår än? Det är förberedelse inför mitt snart förhoppningsvis intensiva liv som nyföretagare. Hemma kan jag vara något onkontrollerad ibland (slob), men när jag jobbar är jag superintensiv och organiserad. När hemma nu ska bli PÅ JOBBET måste jag därför se till att allt är tiptop-organiserat så det inte stör min ZEN-närvaro med onödigt kaos.

Fast just nu ska jag äta brunch, sedan blir det promenad ned till stan för att äntligen besöka BIBLIOTEKET. Dessutom måste jag handla nu när jag är hemma från kattvaktandet igen. Dags att fylla på kylen. Jag är dessutom enormt sugen på SALLAD till middag så det behöver jag ingredienser till. Att köpa färdigkomponerad sallad är ju som alla vet svindyrt. Men plocka ihop isbergs, oliver, fetaost, kyckling, pasta och nån form av dressing så blir det några kronor billigare. Förhoppningsvis godare också. ^o^

SJ var ju förstås försenade igår så morbror och moster kom ganska sent in. Jag åker hem idag istället, lättare så. För övrigt så är Göteborg fortfarande ruskigt kallt, men inte lika kylslaget som Stockholm och definitivt inte lika kallt som hos mamma och pappa där de i dagarna mätte till -33. Det är kyla det. Tur att de har öppen spis. Det går ungefär en säck ved om dagen, men varmt och gosigt blir det.

Ju mer högerpolitik i regeringen desto mer längtar jag efter att se nya kuster. Statsministern, som nu känner sig helt säker i sin position, lättar mer och mer på den milda retoriken och låter sitt rätta jag skymta. Arbetarparti? Absolut, man ska ha folk som arbetar så man har tid att spela golf. Folk som arbetar kan sedan bo i en närstad, pendla i två timmar, jobba dubbla skift och tjäna till brödfödan - och inte ett öre mer. Det är så man bygger ett samhälle som gynnar alla, det vill säga alla som känner alla, den käre statsministerns grannar i Stockholms innerstad.

Jag förstår inte varför inte fler människor märker vartåt det är på väg i svensk politik. Har de verkligen förblindats av vackra ord och förvirrats så av skräckingjagande SD-människor att de inte ser verkligheten som den är? Newsflash - i verkligheten blir inte saker bättre för att man blundar och drar täcket över huvudet. Fast jag vet inte varför jag bryr mig. Har ju en lägenhet i Johanneberg, kan alltid byta bort den om jag ska flytta till Stockholm någon gång. Att alla inte har sån tur är väl inte mitt problem. Eller?

Jag tror jag dör. Helt allvarligt. Tydligen hade det nya konsultföretaget aldrig fått in min affärsplan eller ens beställningen på den, därav all väntan. Alltså måste det ha hänt något i bytet av konsultföretag och - suprise, surprise - mina papper kom bort mellan stolarna någonstans. De mailade mig just och sa att jag kunde posta eller maila papprena direkt till dem. Som att jag satsar på papperskopior igen, mailade såklart. Nu blir det nog full rulle snart. Spännande.

Tryck F5/Alt+Reload om du inte ser den. Den här blev inte vansinnigt nyskapande, men det är i alla fall inte kvar någon snö.

Solen skiner. Visst är det underbart? Jag ska snart iväg på strövtåg.

I Egypten fick de Mubarak att avgå igår. Intressant, men jag väntar med några hurrarop tills det har varit fria val och allt, minst. En diktator mer eller mindre spelar inte så stor roll när militären fortfarande har makten. Men visst är det spännande när det händer saker. Det kan vara början på en demokratisering av hela den delen av världen. Vad som sker beror på folket, liksom det alltid har gjort.