As I sit here by the windowsill
I see the snow is softly falling.
A comforting blanket over the Earth
lays quietly beneath the tall trees
and a distant voice is calling:
“Come out to play with memories
of when you weren’t so very old.
Make angels or a man of snow
and let their magic help you guard
your heart against the cold.”
In the old days, things held meaning;
symbols and rituals kept you safe.
Do you remember what it all stands for?
I have no holly by my door,
no evergreens for the god’s grace.
All I have to decorate with in my room
are candle lights and fragrant oil,
but perhaps that is of the season too
and thus I’ll make do as I always have
and draw strength from the covered soil.
I lean my head against the window pan.
It cools my burning forehead.
And if I close my eyes real hard and good
I can imagine that distant voice
singing over a newborn’s bed:
“Sleep now child there is no danger,
right here and now the future stands still.
Tomorrow’ll be another day and you must face your fate,
but for tonight just slumber deeply
and let the jubilant angels
watch you as you sleep.
Dream of all the good you’ll do,
travel to the hearts of man.
You’ll see it’s worth the sacrifice
of sleep when you are older;
to guard their souls and nightmares ban.”
The voices quiet and I don’t know
if I heard them there at all.
The window’s much too cold for comfort,
but as I turn my back to the winter scene
I think I hear that whispering call
once more behind me as I go.
And who am I to deny the angels?
I go out to meet the snow.
I see the snow is softly falling.
A comforting blanket over the Earth
lays quietly beneath the tall trees
and a distant voice is calling:
“Come out to play with memories
of when you weren’t so very old.
Make angels or a man of snow
and let their magic help you guard
your heart against the cold.”
In the old days, things held meaning;
symbols and rituals kept you safe.
Do you remember what it all stands for?
I have no holly by my door,
no evergreens for the god’s grace.
All I have to decorate with in my room
are candle lights and fragrant oil,
but perhaps that is of the season too
and thus I’ll make do as I always have
and draw strength from the covered soil.
I lean my head against the window pan.
It cools my burning forehead.
And if I close my eyes real hard and good
I can imagine that distant voice
singing over a newborn’s bed:
“Sleep now child there is no danger,
right here and now the future stands still.
Tomorrow’ll be another day and you must face your fate,
but for tonight just slumber deeply
and let the jubilant angels
watch you as you sleep.
Dream of all the good you’ll do,
travel to the hearts of man.
You’ll see it’s worth the sacrifice
of sleep when you are older;
to guard their souls and nightmares ban.”
The voices quiet and I don’t know
if I heard them there at all.
The window’s much too cold for comfort,
but as I turn my back to the winter scene
I think I hear that whispering call
once more behind me as I go.
And who am I to deny the angels?
I go out to meet the snow.
Allt innehåll, om inte annat framgår, är © Terese Mörtvik.
Foton, grafik, eller texter får inte användas utan mitt tillstånd.
Vid användning med tillstånd länka alltid tillbaka till bloggen.
Foton, grafik, eller texter får inte användas utan mitt tillstånd.
Vid användning med tillstånd länka alltid tillbaka till bloggen.
Eftersom L jobbar helgen hade vi planerat en utekväll till igår, måndag. Grinigt väder var det och jag klädde mig i svart och sotade ögonen ordentligt. Moder kär ringde mitt under sminkningen och morbror kom förbi just innan jag skulle bege mig, men jag vart inte många minuter sen ändå. 
I kampen om spelvärldens miljoner blir reklamen för tv- och dataspel mer och mer extrem. I Stockholm satte man upp en 3D-projektion på Medborgarplatsen som reklam för "Call of Duty Modern Warfare 2". Ovan ser ni en film på detta. Min första reaktion när jag såg introt på reklamen var - coolt! En helikopter i 3D och lite helikopterljud spelas upp och det ser riktigt najs ut. Sen hörs ljudet av maskinvapen, det blir 'hål' på väggarna där filmen spelas upp. Man ser hur folk instinktivt rycker till på gatan. Det hörs ljud av bomber, eldsflammor slukar husen och bakom röken börjar husfasaderna att falla. 
Det är lite upprörda röster över pengar just nu. Och då snackar jag inte om lågkonjunkturen i världen. Den existerar ju mest i media i alla fall. Vad det handlar om är att kreatörer, ni vet, såna där som jag, vill - hör och häpna - få betalt för sina tjänster. Vi är långt ifrån Mad Men och de glada dagarna när reklam till det närmaste betraktades som magi och reklammakare som halvgudar med mystiska krafter. Nu för tiden är det helt enkelt självklart att allt ute på marknaden ska se snyggt ut - från personliga bloggar till professionella reklamaffischer. Man skulle kunna tänka sig att detta borde betyda att kreatörer därför värderas högt. Icke så.
