KREATiV -- Text I Foto I Design

Som ni vet så illustrerar jag väldigt sällan. Det är inte min största styrka om vi säger så. Men då och då måste jag sätta mig och experimentera lite ändå. Här har vi alltså en katt och ett nystan. Inte jätteoriginellt, men men. Svär lite över mig själv för att jag envisas med att jobba i vector när det vore så mycket lättare (och snyggare) ibland att bara måla. Nåväl, nu är det ju så att jag inte gillar att göra saker lätt för mig och då får jag leva med det.

PS. Ja, jag är kattvakt - bra gissat. ;)

Det regnar. Ett lätt, men ihärdigt sommarregn. Vinden viner då och då i mina fönster, som står på glänt. Jag hör löv som rasslar i skogsdungen utanför. Världen känns lugn och stillsam. Jag vaknade tidigt efter oroliga drömmar. Sömnen har fortfarande inte lämnad ögonen fastän timmar har passerat. Det blir en seg dag idag.


I fredags var det födelsedagsfirande. L blev halvvägs till medelålder och därmed vuxen på riktigt. Vi intog tårtbuffé på S&N innan hemfärd till L&J. Kvällen spenderades med prat, pizza och strategispel.

Igår mötte jag upp med L:s vän C för att avnjuta den sista Harry Potter-filmen. The end of an era, får man nog kalla det. Själv har jag visserligen aldrig varit lika fascinerad av fenomenet som många andra, men det kändes ändå lite vemodigt. För övrigt rekommenderar jag den filmen. Den var bra gjord och kändes mer sammanhängande än många av de tidigare.

Utsikt från Göteborgshjulet.

Halloj! Då var jag tillbaka i bloggosfären. Tog några dagar att återhämta sig efter föräldrarnas besök. Kan bli lite intensivt när de är ned så sällan. Stackars pappsingen lyckades paja foten också lagom till resan. Han brukar ibland ha lite otur med sånt. Inte med det sagt att han låg på soffan i tio dagar. I sann laplanderanda, på sant norrlänningsvis, anser pappa att man ska härdas. Och det som inte härdar det dör man av.

Älskade mamma gick som vanligt fram som en duracellkanin, måttligt hejdad av pappas haltande gång. När det inte räckte med att ränna på stan tog hon några extra promenader här och var. Då ska tilläggas att Johanneberg är en bergig och backig del av Göteborg som tar hjärtligt på både vader och knän. Jag följde med nästan varje gång. I slutet av deras vistelse var jag med andra ord trött, trött, trött och hade mycket ont i benen.

Ja, jag är otränad. Har aldrig varit så otränad i hela mitt liv och det säger inte lite. Men, med lite övertalning hjälpte pappa äntligen till med att hänga upp min boxningssäck i taket. Han köpte till och med en slagborr här nere bara för det (och för att hänga upp köksstången, men det är en annan historia). "En sån behöver jag ju ändå till källaren." Aww... han är för go' ibland. Alltså har jag nu börjat träna lite igen. Vi börjar sakta, men säkert. Och ja, armarna känns som gelé efter 5 minuter på säcken, men det får man ta.

Mamma när hon ändå snurrade runt som en virvelvind passade på att städa i mina garderober. Och lite snabbt under diskbänken med. Skönjde vi kanske en viss besvikelse när det inte var så smutsigt och ostädat som hon hade fruktat ens där? "Jag försöker komma ihåg att du är vuxen," säger hon med ett urskuldande leende. Mamma, mamma, ibland hann jag till och med före henne till disken. Uppskattat, men ovant.

Liksom Merlin åldras jag vanligen baklänges när jag är med mina föräldrar och brukar landa på circa 12 år när jag umgås med dem ett längre tag. Likadant med mina släktingar. Det är en mycket märklig företeelse.