Var är alla vännerna
jag minns så väl från förr?
Känns som alla fönster stängts igen,
det finns bara en dörr.
Var är alla glada tillrop,
cyberkramar och charm?
Känns som om man ger ett handslag och
sen avfordras en arm.
Var finns glädjen, den lätta tonen,
viljan att göra väl?
Känns som alla bara väntar på
att få se din akilleshäl.
Var finns det ärliga diskussioner
mellan hövliga människor två?
Känns som orden blivit för många
och samtalen för få.
jag minns så väl från förr?
Känns som alla fönster stängts igen,
det finns bara en dörr.
Var är alla glada tillrop,
cyberkramar och charm?
Känns som om man ger ett handslag och
sen avfordras en arm.
Var finns glädjen, den lätta tonen,
viljan att göra väl?
Känns som alla bara väntar på
att få se din akilleshäl.
Var finns det ärliga diskussioner
mellan hövliga människor två?
Känns som orden blivit för många
och samtalen för få.
Allt innehåll, om inte annat framgår, är © Terese Mörtvik.
Foton, grafik, eller texter får inte användas utan mitt tillstånd.
Vid användning med tillstånd länka alltid tillbaka till bloggen.
Foton, grafik, eller texter får inte användas utan mitt tillstånd.
Vid användning med tillstånd länka alltid tillbaka till bloggen.
Tydligen är det ett nytt decennium. Grattis 10-talet. Nu får vi alla känna oss som pionjärer, eventuellt småungar, i ett helt årtionde. Hoppas det blir bättre än förra århundradets och vi slipper världskrig den här gången. Mer än så önskar jag mig inte den här gången. Eller, jo -ett jobb och ett utgiven bok eller två vore också ganska välkommet. 
