KREATiV -- Text I Foto I Design

Bilder på K från vår fotokväll i Botaniska. Magiska bilder från en svunnen tid. Barfota i sin sjömansklänning ser K ut att vara ungefär 12 år, högst.

I natt skall du dansa vid Svartrama tjärn i långdans, i språngdans på glödande järn. I natt är du bjuden av dimman till dans. Där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Visa i midsommartid
Text av Rune Lindström

När vädret är så här fantastiskt är det verkligen en pina att sitta inne vid datorn.Tog därför en långpromenad ned till stan i eftermiddags. Köpte jordens största mjukglass på Nordstan och njöt av solskenet i Brunnsparken innan jag vandrade ned till Avenyn och handlade lite. Hoppade sen på bussen och kom just hem. Har bara hunnit plocka in och snabbtvätta min tunika. Ljushuvud som jag är köpte jag mjukglass med saltlaktrisströssel trots att jag var klädd helt i vittt och är värsta drällpellen. Men det är ju så gott! Var dessutom tvungen att klunka i mig en hel flaska Vitamin för att släcka törsten, men det gjorde jag så gärna.

Promenerade ned till Liseberg och Korsvägen i det härliga söndagsvädret. Hade spanat in att det fanns gitarrer för ett överkomligt pris på Netto. Givetvis kunde jag inte motstå att äntligen införskaffa en egen sommarplåga. Visst är den fin? Spenderade säkert en timme med att stämma den. Första gången jag stämde en gitarr ju. Är inte något som går i en handvändning. Med på bild är också min nya schal. Söta K hade tagit med sig den till midsommarfesten och gav till mig bara så där plötsligt. Gullunge är hon.

Har ni haft en bra helg? Kram

Hoppas ni hade en trevlig midsommarafton! Själv var jag på grillkväll och myste. Vädret höll mer eller mindre i sig tills vi hade ätit färdigt, sen var det bara att migrera inomhus. Några tappra få försökte innan dess att dansa genom den nyligen resta Majmuttan (aka Midsommarbågen). En eloge till dem. Själv smuttade jag på min drink och försökte inbilla mig att det inte var kallt. Firandet varade i circus 8 timmar och inkluderade sagda dans, knytkalas och en massa sång.

If we shadows have offended,
Think but this, and all is mended,
That you have but slumber'd here
While these visions did appear.
And this weak and idle theme,
No more yielding but a dream,
Gentles, do not reprehend:
if you pardon, we will mend:
And, as I am an honest Puck,
If we have unearned luck
Now to 'scape the serpent's tongue,
We will make amends ere long;
Else the Puck a liar call;
So, good night unto you all.
Give me your hands, if we be friends,
And Robin shall restore amends.

Puck's Closing Monologue
A Midsummer Night's Dream
Act 5, Scene 1

Klockan är efter lunch, jag måste ännu ner på ICA och på stan. Hämta paketet från Haléns, hämta linserna från Specsavers, köpa jordgubbar... Tycker alla dagar går i sån rasande fart. Tiden springer fortare för varje år. När man var liten levde man i nuet och allt gick så långsamt. Nu ser man alltid orosmolnen vid horisont, springar snabbare och snabbare för att hinna med det här man kallar liv.

Igår tog jag mig tid att vara social. Spenderade hela eftermiddagen på stan i goda vänners lag och kom inte hem förrän på kvällen. Det var så skönt att bara känna lugnet ett tag, men det var ju så mycket man inte gjorde då. Som de nya webbdesignerna jag har jobbat med. Som allt jag vill och behöver skriva. Som alla bilder jag vill hinna fota och redigera. Som lägenheten som är i desperat (desperat!) behov av en storstädning. Som akrylfärgerna nästan orörda i sina boxar. Som pappren, pennorna, målardukarna... Som pappren och grundfärgen som skulle inhandlas till mitt målande. Som blockflöjterna som ligger ensamma och ospelade i skåpen.

Och då har jag inte räknat upp allt jag vill, ska, och måste hinna med under min tillvaro. Varför ska man behöva sova för? Det är väl onödigt.

Frida skrev 5 sanningar på sin blogg. Babbeldrottning som jag är uttökade jag det till 10 på min lista.

1. Jag har väldigt lång stubin, men när du väl har gått över gränsen så smäller det.


2. Om något är en principsak för mig så är jag fullständigt oböjlig runt den.


3. Jag säger väldigt sällan nej, men när jag gör det så menar jag det.


4. Jag är ganska snäll och öppenhjärtig, men jag är alltid beredd på en kniv i ryggen. När du väl har förlorat mitt förtroende så är det kört. Jag förlåter, men jag glömmer aldrig.


5. Trots att jag kan uppfattas som ganska virrig har jag alltid bättre koll än du tror.


6. Trots att det ibland kan verka som att jag har koll på allting finns det alltid en boll med nervositet inombords. Den håller mig skärpt.


7. Jag är alltid beredd på att en livsfarlig situation kan inträffa och har alltid en överlevnadsplan i bakhuvudet.


8. Trots att jag babblar mycket är jag alltid intresserad av vad du har att säga.


9. Jag uppskattar intelligens, men ogillar elittänk. Alla är bättre än någon annan på något.


10. Jag uppskattar jämlikhetstänk, men ogillar jantelagen. Att förhindra andras framgång gör inte dig bättre än du är, snarare tvärtom.

Det är många som tror att arbetslöshet är som att ha semester. Jag har aldrig träffat på någon som tycker så, som faktiskt är arbetslös. Men tydligen är det någon sorts urban myt. Personligen tycker jag arbetslöshet är som att vara arbetslös. Ni vet – alltid på jakt efter något vettigt att sysselsätta sig med, alltid stress över pengar, ständig irritation över sådana universella sanningar som Moment 22 och ”det är alltid lättare att få jobb när man redan har ett jobb”.

 

Faktum är att arbetslöshet är lite som att jobba som frilans. När man just har startat sin verksamhet i alla fall. Alla vill få ut så mycket som möjligt av dig och ge så lite som möjligt tillbaka. Ja, förutom då den lilla detaljen att man inte kan tjäna pengar som deltidsarbetare längre sedan Alliansen kom till makten. Alliansen, smaka på det ordet, det låter som en ansiktslös, aningslös terrormakt från någon gammal science fiction.

 

Så arbetslöshet är inte som semester. Nu när det är sommar känns detta extra klart. Alla andra har sommarlov eller semester. Men inte vi som är arbetslösa. För oss går lunket på som vanligt. Förutom då att det finns ännu färre jobb att söka eftersom alla andra går på semester. Bister verklighet. Men, ändå skiner solen utanför, fåglarna kvittrar och luften är ljum. Kanske kan man kombinera semesterkänslan med arbetslösheten och få ut lite mer av sitt liv?

 

Det är av livet och känslorna som i alla fall jag får min inspiration. Därför har jag bestämt mig för att lämna datorn lite oftare i sommar och bege mig ut i verkligheten. Att insupa så mycket energi från alla semesterglada finkar att jag som genom magi hittar balans i tillvaron igen. Som arbetslös har man alldeles för mycket tid, men tiden går alldeles för snabbt ändå. Jag ska ta min överskottstid och idka semesterkänsla inombords. Om tiden går snabbt måste man leva medan tid är.

 

Den som aldrig går på cirkus halkar sällan på bananskal.

Skrivövning från: Skrivpuff
Skriv om dagen efter.

När jag vaknar ligger du stilla bredvid mig. Det är nästan gryning. Världen där ute är grå. Jag följer dina skuggade linjer med min blick. Allt du är vill jag också vara. Där du är vill jag alltid stanna. Innan solen lockar dig att vakna, vill jag följa med in i dina drömmar. Mina händer vilar under min haka. Jag vill röra dig, men inte ännu. Ju längre jag avstår från att komma dig nära, desto mer ljuvligt är det när du vaknar. Och rör vid mig. Därför väntar jag med trygga andetag. För jag vet att du vaknar snart.

Skrevs tidigare idag.

Jag gick till biblioteket idag för att kolla i lite tidskrifter. Hittade en Säkerhetstidning att börja med och skulle då leta efter en bekväm sittplats. Ha! Som att. Det verkade som att alla stolar och fåtöljer hade migrerat någonstans. Dessutom hörde jag ljudet av svensk körsång i det normalt ganska tysta biblioteket. Okej, tänkte jag - följ sången.

Jag lät mina öron guida mig och hittade mycket riktigt de bortsprungna möblerna. Tillsammans med ljudkällan - en flatscreen. Det var det kungliga bröllopet såklart. Lite smått underligt med folk som samlas i biblioteket för att se på ett bröllop på TV, men jag antar att kungabröllopet hör hemma där på något sätt. Med resten av vår dammiga historia. Jag beslagtog en av de mer bekväma fåtöljerna och satte mig med min tidning. Började läsa lite grann, men det absurda i situationen fick mig att ta upp mitt skrivblock istället. Så medan de lyckliga tu står upp för varandra skriver jag denna text.

De sa ja för ungefär 30 sekunder sen. Då kanske man snart får lugn och ro här. Fast lite skönt att lyssna på körmusik ändå. Känns som svensk sommar och ganska småmysigt. Riktigt fint arrangemang. Inte precis vad jag hade planerat att lyssna på idag, men värre har man ju varit med om. Blev lite nostalgisk till och med. Om man nu bara skulle kunna få undvika bönerna och välsignelserna. Jag har inte med mina hörlurar = fail. Tur att man är van att stänga öronen för allehanda dumheter. Återvänder till tidningen nu.

Mina lyckönskningar till brudparet.

En sista-minuten-inbjudan från morbror gjorde att gårdagens planer blev lite ändrade. Spenderade eftermiddagen i stugan i Välen där morbror och moster bjöd på middag. Med på kalaset var kusin D och hans bror kusin A som var nere och hälsade på D tillsammans med sin familj. A har världens sötaste lille charmtroll till son som sprang omkring och njöt av sommarvärmen. I Kiruna har ju inte sommaren kommit riktigt  ännu. Vi avnjöt i alla fall en mysig grillmåltid och hade det så trevligt i det perfekta vädret. Jag älskar sommaren!

Idag var jag på stan och besökte optikern. Eftersom undertecknad aldrig kan göra saker lätt för sig så kunde jag givetvis inte ha något annat än de dyraste linserna i mina ögon. Tur att jag är van vid att ha glasögon för det mesta. Suck. Nåja, som plåster på såren hittade jag en kjol jag suktat efter på rea, så det var ju bra i alla fall. Dessutom ringde systra mi och meddelade att hon lyckats få tag på biljetter ned så hon och min lilla systerdotter kommer till mig i augusti. Mys!

Ouch. Aj aj aj. Jag har träningsvärk. Var på min första styrketräning på FLERA ÅR igår. Jesus, mina armar. Oh well, det betyder ju i alla fall att jag har gjort något.

Idag tänkte jag mig en sväng till biblioteket för att göra research på diverse tidningar man kanske kan söka jobb på. Främst filansjobb då eftersom det är så de flesta skribentjobb ser ut.

Jag älskar verkligen våren och sommaren, mår typ 100 gånger bättre när det är ljust ute. Får massor av energi.

Är du likadan eller älskar du kanske vintern mest? Spelar ingen roll?

Hon skriver ett brev. Bokstäverna är sirliga och sköra, som bladguld i en gammal bok, fast hennes ord glittrar inte. De är svarta. Utanför skiner solen med vårens hela glättighet. Det är för varmt vid fönstret, men det är här skrivbordet står. Hon fortsätter skriva, hennes hud bränner, ögonen svider. Hon formar varje ord med omsorg. Det ska vara vackert.

Den sista meningen flyter lika smidigt som den första, mer än de i mitten. Ett ord eller två hånar henne med något annat än skönhet. En förhastad båge här, en oförsiktig liknelse där. Hon vill börja om. Önskar att hon kunde, men det är inte så man gör. Hon undertecknar inte. Det är inte den sortens brev.

Som avslutning tittar hon ned på bläcket och följer linjerna noggrant. Hon memorerar varje ord, visualiserar inom sig precis vad hon menar med varje stycke och fras. Det är viktigt att hon vet vad hon har sagt, att formuleringar är klara, svåra att misstolka. Några skönhetsfläckar måste hon tillåta, hon vet att reglerna är sådana. Det betyder inte att hon uppskattar osäkerheten. Fel tolkning eller misstolkning kan få ödesdigra konsekvenser. Det är inte bara att slänga ihop lite fantastik och hoppas på det bästa.

Bokstäverna tycks för ett ögonblick slingra sig som svarta ormar över snö. Hon ryser och viker ihop pappret med omsorg. Två vikningar, på gammalt vis; nedre kanten till mitten, övre kanten så den överlappar nedre.  Hon tar upp tändsticksasken från bordet och plockar fram en sticka. Hon drar den mot plånet med en snabb rörelse. Svavlet antänds på första försöket och hon känner ett litet pirr av upphetsning när elden sprakar till.

Framför henne på bordet står ett blockljus på smidesställning. Hon tänder veken och håller andan medan lågan växer sig stark. Hon lägger ned tändsticksasken och plockar upp en röd lackstav. Hon för lackstavens ena ände in i ljuslågan och rynkar på näsan åt den fräna lukten. Med vänstra handen håller hon brevet platt och trycker sedan ned lackstavens glödande ände rakt på skåran.

Hon placerar lackstaven på smidesljusstaken och plockar upp en liten pentagrammedaljongen istället. Hon trycker den snabbt mot lacket och bränner sig lite på tummen när hon plockar bort den igen. Det gör ingenting, i lacket syns nu formen av en stjärna. Hon blåser ut ljuset och reser sig från bordet. Utanför går solen i moln.

Hm, känns som jag inte skriver så mycket om mitt liv här. Går i vågor kanske. I alla fall. Igår var jag på Göteborgsmuséet med L och hennes pojkvän J, som nyligen flyttat tillbaka till stan. Vi var ute lite i sista minuten och hann bara gå omkring i ungefär en och en halv timme innan de stängde, men det var väldigt intressent. Vi kollade främst på 1700-talsutställningen, men hann också med en del av 1800-talet. Jag älskar historiska muséer. Jag hade vissa funderingar på att bli arkeolog när jag var yngre, men alas - so many ambitions, so little time.

Efter muséet satte vi oss på Cappuccino ett tag. Det är ett mysigt café trots sin storlek, men Jeeeesus vad dyrt. 27 kr för en kopp thé? Skamlöst är bara förnamnet. Även om man stavar det med hé är det fortfarande bara varmt vatten med torkade blad i. Sanslöst. Har inte träffat J speciellt mycket innan så det var ganska skoj att lära känna honom lite. Få reda på vad det är som gör att L pendlar lika friskt till Malmö som min syrra pendlade till Kiruna (hon som har hemsjukan i blodet). Allt som allt en ganska trevlig dag.

Idag har jag - hör och häpna - varit och köpt mig ett gymkort på Fysiken. Imorgon blir det gymintroduktion och jag ser fram emot det hela med skräckblandad förtjusning. Jag har aldrig varit i så dålig form som jag är nu och smärtan kommer bli obeskrivlig de närmaste månaderna. Oh well - c'est la vie. Ska koncentrera mig på gym och aerobics främst. Igår var jag och beställde tid för en synundersökning på Specsavers eftersom jag behöver nya linser. Att träna med glasögon på är ingen hit, det har jag lärt mig för längesen.

Han rör sig med en tidlös elegans; huvudet högt, axlarna stolta, ryggen rak och modig. Hans blick talar om kvickhet, den gnistrar av livslust från en nyfiken själ. Han är alltid på väg; luften vibrerar där han går. Även när han sitter ner blir rörelse skönjbar för den som vet att läsa öden. Trots det är rösten aldrig hetsig, gesterna är snabba, men som en trollslända är snabb - allt perfekt avvägt mellan rörelse och stillhet. När han talar lyssnar man, när han viskar håller världen andan.

Han tar en klunk kaffe från en anonym cafémugg. Mellan oss står tre tomma bord. Jag viker blicken mot sidan och stirrar inte mer. Klockan är slagen, men jag vet inte för vad. Allt jag vet är att mannen framför mig, rör sig med elegans.

Hon städar bort de hårda orden. Skurar undan minnena av bildliga slag. Snart kommer gästerna. Då får det inte finnas några synliga skavanker, inget som stör i perfektionen. Hon fejar och hon donar; putsar till flagnat självförtroende och glanslösa ögon, som silvret och vinglasen på bordet. Hon tänder ljusen och leker inte med lågorna. Musiken spelar rytmiskt och varmt, ingen kyla här - det är inte gästfritt. Hon kryddar middagen med minnen hon lärt sig att skratta åt, blandar drinkarna med ofällda tårar. Det finns ingen plats för ånger, bara ångande passion. Sist iklär hon sig en feststass av dunbolster och drömmar, sminkar ansiktet med en mask av glädje. Det kommer bli en bra kväll, det satsar hon livet på.

Så här kan en typisk reklamtext se ut och vara uppbyggd. Här har jag hittat på ett klädmärke som heter Crimson. Crimson säljer damkläder, herrkläder, tonårskläder och barnkläder. De behöver en text som kan representera hela deras märke. Jag kom på idén när jag satt och fingrade på min röda regnjacka under en av Göteborgs många regndagar.

Varför confident? Alla vill vara, känna sig, eller visa sig självsäkra. Just för Crimson fungerar ordet speciellt bra också eftersom Crimson är en form av röd färg. Röd färg associeras ofta med självförtroende. Crimson säger inte att alla som bär deras klädmärke automatiskt kommer bli självsäkra, men orden lockar fram den känslan. Givetvis kommer inte bra copy hjälpa om kläderna är skit, men för ett bra märke är det här precis rätt sorts copy för att fungera på en bred marknad.

Varför är det bra copy? Orden ligger bra i munnen. Texten är kort, koncis och har ett klart budskap. Crimson och confident börjar på samma bokstav, något som är ett välkänt knep för att få mer pondus och flyt i en text. Texten är också lätt att följa med i: Första meningen påstår något. Andra uppmanar till handling. Tredje meningen bekräftar att man har uppfattat budskapet rätt och är också företagets tagline. Copyn är dessutom väl anpassad för alla medier och enkel att bygga kampanjer runt.

Jag brukar inte göra så väldigt mycket fotomanipulation, eller mer än grundredigering på mina bilder, men just det här fotot bad om 'dark, gritty and gotchic'. Mönstret är ett av mina egengjorda och kändes himla bra till det här syftet. Det blir lite vampyrkänsla över det hela och jag tycker bilden påminner om Interview With a Vampire i scenen när Claudia och hennes 'vän' blir till askstatyer.

07 april 2006
Två små texter.

De här skrevs under en journalistikkurs jag gick en gång.

Jag som möbel

Unik sekretär säljes till högstbjudande. Sekretären som är från slutet av förra seklet är unik i sitt slag då det är den sista produkten av mästaren Kiruna Lapplander innan han drog sig tillbaka. Trots sin ringa ålder ger dess något gotiska stil denna möbel en känsla av magi. Huvudparten är gjord i mjukt körsbärsträd, men ryggen i stadig ek. Mången konstnärssjäl och filosof har satt sin prägel på den välanvända skrivbordsskivan. Dess händelsefulla liv har lämnat sina skavanker, men dessa är bara ännu en facett som bidrar till möbelns personlighet. Om inga bud ges kommer sekretären att gå till de behövande.


En känsla utan ord

Busschauffören ger mig knappt en blick när jag erbjuder honom pengarna för min biljett. Hans axlar är spända, munnen ett tunt vitt streck. Jag ser mig omkring i bussen och märker många ansikten som bär samma uttryck. Det enda som bryter tystnaden när bussdörren slagit igen är fläktens surrande och en kvinnas tysta manande åt sina barn att sitta stilla i sätena. Mannen jag slår mig ned vid stirrar ihärdigt ut genom fönstret utan att röra en min och jag säger ingenting. Vi passerar tågcentralen på avstånd och jag känner hur även mina läppar pressas samman, allt medan fläkten fortsätter att surra.

Det har blivit några bloggar genom åren. Jag blev inte helt såld på detta med offentlig dagbok förrän jag började pula ordentligt med KREATiV, ett projekt som jag åtminstonde för närvarande är ganska fäst vid. Men tidigare bloggar har alla varit briljanta, charmanta och härliga på sina egna vis och en del inlägg minns jag med nostalgi. Inte för att de kanske var världens bästa, men för att de var ärliga och för att de reflekterade mitt liv och mina tankar och idéer då. Så jag har bestämt mig för att instifta en egen sorts typ av inlägg som heter kort och gott Arkiv. Dessa inlägg stuvas i vanlig ordning in under passande kategori för ämnet, men med en tillagd Arkivikon, exempelvis den nedan:

Som kontrast mot förra inlägget kommer här mitt senaste jobb som Art Director. Den här gången var uppdraget att ta fram logga till ett företag. Klicka på bilderna för att få fram större versioner.

Vid årskiftet 2007/2008 satt jag som inhyrd Art Director (+Copywriter) på ett litet företag här i Göteborg. Jag har såklart utvecklats sen dess, men i alla fall. Kul att se tillbaka på. Klicka på bilden för att få fram en större version.

Igår var det pajprovning på Råda Säteri. Det var bloggarna Jennie och Tora som stod för kalaset, i regi med Råda Säteri och Spot and Tell (med gulliga Katja som värd). Det var så gott så jag vet inte vad. Min favorit var nog Lemon Meringue Pie eftersom jag är väldigt svag för den syrliga smaken just på sommaren. Annars var det ganska uppenbart att alla hade sin personliga favorit av de 8 underverken som dukades upp. Givetvis var man ju tvungen att smaka på alla, det hör till god ton. ;-) Och ja, det blev många bilder. Många, många bilder.

Riktigt trevliga människor var det ju förstås också på eventet och det blev en väldigt mysig (och härligt onyttig!) lunch på kaffestugans uteservering. När vi inte längre orkade ens en gnutta paj till gick jag och ett par andra tjejer med kamerorna i högsta hugg för att passa på att fota den idylliska omgivningen. Vi lyckades också få smyga in på själva herrgården där det var uppdukat till fest. Det var en nästan magisk stämning i den gamla byggnaden och jag tipsar alla som har möjlighet att ta sig ut dit någon dag.

Råda Säteris öppettider är:

Lunch Måndag - Fredag 11:30 till 14:00
Kvällar Förbeställda sällskap
Söndagar Huvudbyggnaden serverar söndagsmiddag från kl 14:00

Kaffestugan har öppet helger mellan 11:00 och 16:00

För att ta sig till Råda Säteri kan man antingen köra med bil eller ta en buss. Lämpligt på vardagarna är att hoppa på buss 607. På helgerna kan man istället ta 605 eller Gröna linjen, då blir det en bit att gå, men det gör inget i så natursköna omgivningar. Åtminstonde undertecknad blev duktigt solbränd på kuppen!