Skrivövning från: Skrivpuff
Skriv om att förvirra.


Inga fåglar kvittrade. Det var förmodligen ett dåligt tecken. Jag smög så ljudlöst och snabbt jag bara kunde mellan träden. Mossan knarrade lätt, men jag undvek i alla fall de flesta grenarna på marken. Min mage knorrade och jag stelnade till automatiskt. Tystnaden låg liksom dimmans slingor tät över marken. Solen var på väg upp och snart nog skulle fuktigheten som hjälpt till att dölja min framfart under morgonkvisten att överge mig. Jag svalde ned magsyran som ökade på mina oroskänslor med hungerns envetna pockande. Kunde jag inte ta mig ner från fjället innan någon hann i kapp mig skulle hunger vara mitt minsta problem.

Jag var på väg i sydöstlig riktning, mot solen och civilisationen. Förhoppningsvis. Det hade inte varit lätt att navigera under natten. De naturtecken jag kunde var opålitliga, jag hade inte tid att göra en provisorisk kompass och sikten var mycket begränsad. Jag hade försökt urskilja Polstjärnan som de gjorde i gamla tider, men alla satelliter som fyllde himlen förvirrade ögat. Fördelen med att vandra över kalfjället var väl annars att stjärnorna syntes tydligt och månen lyste upp som en mycket blek sol. Nackdelarna var uppenbara; det kunde mina uppskrapade handflator och blåslagna knän vittna om. Under natten hade jag nästan brutit nacken när jag försökt vada i en bäck för att gömma min lukt. Efter bara ett tiotal meter hade jag insett, trött och genomblöt, att det var slöseri med tid. Det var bättre att färdas snabbt än att försöka förvirra mina fångvaktare. De var soldater, de hade nog inga problem att följa mina spår ändå. De hade numren på sin sida.

När jag först rymde hade jag tänkt ta mig längre norrut eftersom det var den minst uppenbara riktningen, problemet var att de hade mankraft och hundar nog att jaga reda på mig där. Förr eller senare. Min största chans låg i att ta mig ner till bebyggt område. Det var inte lika lätt att forsla iväg en ung kvinna mitt på öppen gata som ute i fjällen. Inte i Sverige. Det var inte heller lika lätt att spåra någon där så många människor passerade. Kunde jag dessutom få lift med någon ner till Kiruna eller kanske upp till Riksgränsen, då var min lycka gjord. Jag hade nått trädgränsen någon gång under småtimmarna och var enligt mina beräkningar max en timme från vägen. Nedstigningen var hal och mödosam. Trots morgonkylan var jag dränkt i svett. Allt gjorde ont, men det kunde inte hjälpas. Jag måste fortsätta framåt.
Related Posts with Thumbnails

Några närbilder "makro" från Ryaskogen. Älskar lövbilder.





Related Posts with Thumbnails

Igår efter lunch var det dags för foto i Ryaskogan. Det är ett naturreservat i Göteborg. Ligger nästintill omringat av ett stort oljeverk. Helt otroligt hemskt att de får ha sånt så nära inpå. Det är ju en förhistorisk skog! Vi träffade på parkvakterna som var ute och lämnade mat åt djuren. Blir svårt för dem att äta annars när skogen är så liten och i stort sett omringad av elektriska stängsel. Usch, blir ledsen av att tänka på det. Vi såg i alla fall inga djur, men däremot en massa spår. Trampade runt i ett par timmar i kramsnön och fotade. Blev dyngsur, men det var det lätt värt.



Så ser ingången till Oljefabriken ut.
Abandon all hope, ye who enter here.




Ingången till Rya, och ja - det är en pipeline som går där borta.




Spår i snön. Fler djurspår än människospår i skogen. Mys.




Det finns många fallna träd i Rya. Det här får luta sig på en granne.




Trots närheten till oljeverk och motoväg är det en härlig stämning i skogen.
Lite sådär trollskt. Väntar mig nästan att skymta en vätte eller ett troll.

Fler bilder kommer snart!
Related Posts with Thumbnails


Någonstans mellan tanke
och verkligheten
blir drömmen till.
Någonstans inom hoppet,
bortom det grå,
vilar framtiden.
När dagar springer vidare
och handen tvekar
kan vi stå här vid vattnet
och samla mod igen.
Related Posts with Thumbnails


Skrivövning från: Skrivpuff
Skriv om något som är tufft.


Det är tufft att stiga upp på morgonen. Han är en kvällsmänniska i vanliga fall och får bruka ordentligt med självdisciplin för att inte komma sent till jobbet. När han har ett jobb att gå till. Då brukar han till och med komma tidigt vissa dagar. Måste man ändå stiga upp en ohelig tid kan man lika gärna göra det ordentligt. Men har han ingenstans att gå, då blir det värre. Dagarna flyter förbi i ett töcken. Han sitter uppe till på morgonkvisten och surfar på nätet, kanske programmerar lite, kollar en film. Sen stiger han ofta upp mellan tio och elva. Tio går klockradion igång, det har han sett till. Den går i ungefär en timme. Nån gång händer det att han inte stiger upp förrän den har slutat bröla med Rix FM. Då vet han att han måste börja agera.

Det är tufft att ta sig ut också, vissa dagar. Ibland kan det hända att han inte visar näsan utanför dörren förrän det är dags att gå och handla smör, mjölk och andra nödvändigheter. Det känns helt enkelt inte så motiverande. Vart skulle han gå? Allt kostar pengar som han vill göra. Gym-medlemskap, shoppingstråk, krogen - det är inte gratis att leva i storstaden. Visst skulle han kunna gå på en promenad då och då, det skulle han. Ta med sig skissblocket och slå sig ned nånstans, observera livet. Men det är tufft att observera ett liv han inte får ta del av. Lättare att stanna bakom låsta dörrar, observera samhället genom fiberoptik. Jaha, extremisterna bombar igen, nån vinner en meninglös tävling och får ett oproportionerligt pris, världen finns kvar. Fan.

Det är tufft att orka engagera sig. Han försöker ta tag i diverse projekt han inte haft tid med innan. Försöker se det hela i ett positivt ljus - semester är det ju faktiskt. Gaska upp dig grabben! Nu hinner du med en massa saker du inte orkat fullfölja. Men oron sitter alltid som en klump i mellangärdet. Dagarna med a-kassa går försvinnande fort. Varje nej på en jobbansökan knackar bort ännu en bit av hans självkänsla. Det är tufft att samla energi till att fixa med renoveringar, målande och skissteknik. Ibland gör han något gratisjobb bara för att bekräfta att det finns människor som fortfarande vill ha honom. Men det är inte lika roligt att göra saker för enkel tacksamhet när han vet att ingen vill betala något annat. Han gör det ibland i alla fall. Bara för att.

Det är tufft att skriva ansökningar. Varje glättig hälsning och överdrivet energisk yttring gör honom mer och mer bister till sinnes. Visst vet han att det är hårt ute på arbetsmarknaden nu. Jobb som tidigare skulle gått till rookies tas istället av gamla rävar, man måste vara hal som en ål för att komma emellan. Alla försöker hålla sig över ytan. Han är inte ensam. Det är tufft att orka fortsätta satsa ändå. Att våga sticka ut och stå för den han är, även om han CV kanske säger emot ibland. Han fortsätter ändå. Finns inte så mycket annat att göra. Man måste ha ett jobb, det är så det funkar. Man måste vara med. Så han fortsätter stiga upp på morgonen, fortsätter jobba på sina projekt, fortsätter framåt med stadiga eller inte så stadiga steg. Ibland ler han till och med lite grann, av ingen anledning alls.

Det är tufft, men sånt är livet.
Related Posts with Thumbnails


Skrivövning från: Skrivpuff
Skriv om att vara efterfrågad..


"Har du tid fem minuter?"

Hon tittar upp från datorskärmen. I dörröppningen står en man hon sett skymta i korridorerna då och då. Medelålders, klädd casual - kavaj men ingen slips. Han ser aningen tveksam ut. Halvägs över tröskeln, artig.

"Ja, vad tänkte du?" Hon gör en medveten attitydförändring; från intensiv koncentration till välkomnande uppmärksamhet. Hennes ögon spärras upp en aning och antydan av ett leende rör sig på läpparna. Hans axlar sänks lite till svar.

"Det är ett projekt jag ville snacka med dig om. Enligt rykte är det precis i din stil."

Hon höjer på ena ögonbrynet.

"Enligt rykte?"

"Ja."

Hon skrattar lite.

"Låter spännande. Kom in." Handen går automatiskt med en inbjudande gest in i rummet och besöksstolarna. Vilken tur att hon städade bort det sista researchmaterialet i morse. Hon ger tillräckligt intryck av en virrig professor ändå.

*

"Du Frida, har du tid ett ögonblick?"

Handen med bullen stannar halvvägs upp till munnen och hon kastar blicken bakåt mot rösten som talat. Det är marknadschefen. Vad kan han vilja då? Det har varit en stressig morgon och hon vill hemskt gärna få i sig en bulle eller två innan gamarna slukar resten.

"Du kan väl käka och snacka samtidigt? Det är lite brådis." Han ler ursäktande och gestikulerar mot dörren.
Hon plockar upp sin andra bulle och tar ett stadigt tag om sin thémugg.

"Lead the way," säger hon och reser sig upp. De går i korridoren i ett inte alltför hetsigt tempo så hon lyckas mumsa på sin ena bulle i lugn och ro medan han presenterar det nya projektet.

"Det har varit lite svårt att få avdelningschefen till videokonferens så det blev lite hastigt och lustigt nu innan vi egentligen var färdiga med planeringen. Så jag tänkte att du brukar ju vara ganska kvick ... "

"Finns de något material att titta i under mötet?"

"Yes, allt är inne i konferensrummet. Det är bara att kila in så kommer jag tillbaka när jag har samlat ihop gänget. Om han kommer online innan vi är tillbaka så är det ju bara att köra kallprat."

"Um, okej." Hon blinkar förvånat mot hans lite stressade blick innan han fortsätter bortåt och hon går in i konferensrummet.

*

"Frida, Frida, Frida. Precis den jag ville snacka med." Kalle vinkar ivrigt mot henne innan han fortsätter tala i vad hon antar är telefonen. Svårt att veta med öronsnäckor, men de flesta människor brukar få ett lite vakant uttryck i ögonen medans de talar.

"Yes, det går jättebra. Vi skickar Frida. Hon är super med sista-minuten-grejer. Om de kan Fed-Exa materialet till Arlanda så hon har det innan take-off är det jättebra bara. Eller hur Frida?"

Hon nickar förvirrat till svar medan hon försöker lista ut vad det är han snackar om. Arlanda? Inte visste hon att hon skulle någonstans.

"Nej, nej, det är inga problem alls. Klart de vill träffa nån personligen innan de bestämmer sig. Jag skulle jättegärna åka, men du vet ju ... Ja precis."

Frida står kvar där hon är och försöker låta bli att trampa otåligt i mattan. Hennes ögon letar sig över bekanta reklamaffischer och konstverk som pryder kontorsväggarna.

"Du har pass va?"

Hon tittar på Kalle igen och funderar om han inser att han faktiskt inte har frågat om hon ens vill åka nånstans. Fast det är klart, hon brukar ju hänga på det mesta.

"Hallå! Frida, har du pass?" Kalle viftar med handen igen och hon blinkar in ögonen i fokus.

"Yes, använder det som ID-kort. Vad gäller det?"

"Det är lite snack med en klient i New York. Nån från huvudkontoret måste åka dit och vara 'tillgänglig i person' som de uttryckte det." Hans blick vandrar vidare mot kontorsingången.

"Va? Ja, för fan. Det glömde jag." Han skrattar lite generat och för ena handen bakom nacken. "Du Frida, visst vill du åka till New York va? Det är ganska sista minuten, planet går ikväll, men det vore verkligen jätteschysst och du hinner säkert gå och shoppa en dag i alla fall."

"Ja, det kan jag väl göra. Men måste man inte ha visum och ta sprutor och så?"

Kalle rynkar på ögonbrynen.

"Hur gör vi med sprutor och visum och så? Finemang, då säger vi det. Jag måste snacka med Frida nu innan hon trampar hål i mattan, eller sliter av mig öronsnäckan eller nåt." Han skrattar. "Alla tiders. Vi ses. Hej."
Related Posts with Thumbnails

Jag har rest till Skymningslandet
och jag bor, på Gryningens Hotell.
En man med tilltro
förde nyss upp mitt baggage
till översta våningen.
Över taknockarna kan jag skåda
och jag ser, världen.

Jag har rest med apostlahästarna
och på Drömmarnas Express.
Konduktören lovade mig
fri passage, i utbyte mot en tagen
chans att leva för konsten.
Jag flög turistklass på Moln, men nu
är det dags för affärer.

Jag har rest till Skymningslandet
och ikväll ska jag gå på show.
De visar Framtiden
vid den 13e timmen, inte
i sista sekunden, men i rättan tid.
Jag tänker inte missa föreställningen.
Följer du med?
Related Posts with Thumbnails

Förlåt kära läsare. Insåg just att min BlogLovin-knapp har gått till Stilbilds feed och inte KREATiVs. Det är fixat nu.
Related Posts with Thumbnails


Skrivövning från: Skrivpuff
Skriv om att stänga.


Att stänga dörrar kan ibland vara svårare än att öppna dem. Fråga vem som helst som någonsin avslutat ett förhållande, sagt upp bekantskapen med en vän, sagt upp sig från jobbet, flyttat, eller vad som helst som kräver att man stänger dörren om det gamla och öppnar dörren till det nya. Ju fler dörrar man försöker ha öppna samtidigt desto mer vill de stänga sig. Ibland gäller det för dig att vara först med att stänga en dörr innan någon annan gör det åt dig. Det är inte alltid så lätt att välja då - vilken dörr man vill lämna öppen, vilken man vågar lämna öppen och vilken man näns stänga.

Ibland är det omständigheterna som stänger en dörr, eller två, eller flera. Det kan kännas sorgligt att tvingas lämna det som var; hopp, drömmar, möjligheter. Om valet inte var ditt eget kan det också kännas bittert. Men det kan vara befriande ändå. En stängd dörr lämnar kanske outforskade möjligheter bakom sig, men också allt det strul, alla obekväma val och konsekvenser som du har mött eller skulle kunna möta. För att lämna det förflutna bakom sig måste man stänga dörren dit och blicka framåt. Då känner du inte spökena som vandrar bakom din rygg.

En del dörrar, när de väl stängts, kan aldrig öppnas igen. Oavsett om du bankar huvudet blodigt mot dem eller bönar och ber så förblir de stängda ändå. En del dörrar går att lirka upp med lite envishet, andra om man brukar en viss mängd våld. Ibland räcker det med ett vänligt ord för att öppna en dörr som både låsts och barrikaderats. Någon gång under en blå måne kan dörrar du stängt sprängas vidöppna av förändringens vind som blåser genom ditt liv. Då vill man gärna hålla hårt i dörrkarmen, men ibland är det bra att släppa taget med. Det är svårt det där.

Ångrar du någon av dina stängda dörrar? Eller minns du kanske lättnaden när du stängde en speciell dörr bakom dig? Berätta gärna för mig, eller skriv av dig på din blogg och länka. Enquiring minds want to know.
Related Posts with Thumbnails


Skrivövning från: Skrivpuff
Skriv om att öppna.


Att öppna dörrar är svårt. Det gäller att kila in foten och vara envis. Blåslagen och desillusionerad kanske man sedan får nobben ändå, men det gäller att inte tappa gnistan. Mister du en står dig tusen åter, säger de. Ibland får man knacka försynt, ibland klanka med skrämmande dörrknackare, ibland ringa på klockor tills någon blir utom sig av raseri och öppnar för att ge en på moppo. Ibland får man sparka in dörrarna, när ingen vill svara, när ingen bryr sig och ingen vill ha en med. Oavsett hur man öppnar dörrjäveln gäller det sen att sköta snacket. Rapp i käften - det måste man vara. Sen om man ska vara försynt eller kaxig, det kan vara ett litet aber att avgöra.

Ibland är det en silverskimrande matrona som öppnar dörren; en som slog sig fram när män var män och kvinnor hade något att bevisa. Då gäller det att visa tacksamhet, fast inte vara fjåpig, visa att man kan - fast inte för mycket. Kanske är det en äldre gentleman som öppnar dörren, en som har sett allt, vet allt, och inte är imponerad. Då får man passa sig lite. Antingen börjar han tackla av och orkar inte engagera sig och då är man fast, kommer ingenstans, eller så kräver han minst ett åttonde underverk levererat senast igår för att du ska gå vidare. Det är sådär med män.

Yngre män är sju resor värre. Då gäller det att vara smidig och på hugget. Måste visa att man kan vara en av grabbarna, fast ändå en tjej, en tjej med humor och värme. Gärna snygg också, det är bra, lite flashig, men inte alltför framåt, då kanske man tar upp för mycket plats sen, det gillas inte. Ett fåtal gånger öppnas dörrarna av andra tjejer. Det kan vara tacksamt, ifall man lyckas platsa i kompisauran, gör man inte det blir det värre. Många tjejer i maktposition ser andra som konkurrenter. Ska du in genom dörren? Du kanske lyckas armbåga dig fram för långt då? Hamnar före i kön. Kön till vad? Könets rättfärdigande... who knows these things?

Allt jag säger är - man måste passa sig. Det gäller inte bara att öppna dörrar, sen måste man lyckas ta sig förbi dörrvakten också, och undvika bouncern - han jobbar oftast på ekonomi. Det är fan inte konstigt att man försöker sig på fönstren istället.
Related Posts with Thumbnails

 

Träffade L på stan vid lunch. Vi snurrade runt i Majorna ett tag. L skulle kolla Oriental House of Design. Var också till Haga och strosade bland varningstejp och fallande istappar. Kikade in på antikvariatet och myste i fantasysektionen. Det blev tre böcker att njuta av medan snön faller utanför:

 

Child of Blood (Rhapsody Trilogy), Elisabeth Haydon: Första delen i en serie som jag velat läsa ganska länge. Dock har bara andra och tredje delen funnits på biblioteket. Gjorde kanske ett litet glädjetjut när jag helt oväntat fann den.


Brotherhood of the Wolf (The Runelords), David Farland: Andra delen i en serie som jag började på för några år sen men inte kunde finna fortsättningen på. Go me!


Past Imperative (The Great Game), Dave Duncan: En helt ny och outforskad serie för mig. Ska bli spännande.

 

Bibliotek, antikvariat och internet. What more does a girl need?

Related Posts with Thumbnails



Det här är en klassisk skrivövning där syftet helt enkelt är att lossa på orden. Skriv en dikt i fri form. Börja den med orden: Jag är
Jag är vinden över taken -
isen som viner fort, in i varje
skrymsle och vrå.
Jag är mörkret som smyger
medan du somnar in.
Jag reser mellan stjärnor
i himlens galärer -
ingen ser mina segel,
men de är där ändå.
Jag är länken som lossnar
och lever sitt eget liv,
noten som skaver
i samhällets melodi.
Jag är den krossade spegeln
som förvrider din själ.
Kom och dansa med vintern!
innan jag flyr min väg.
Related Posts with Thumbnails



En tillfrusen å, någonstans mellan Kiruna och Riksgränsen.
Related Posts with Thumbnails

Det finns mycket man tar för givet här i livet. Som mjukvara man har haft installerad i datorn; Som musik man aldrig kopierade in i iTunes; Som iTunes-koder för nyinköpt musik man aldrig exporterade; Som typsnitt man aldrig exporterade; Som bokmärken i browsern... som man aldrig exporterade. Så går det när man har panik med att formatera om hårddisken.


Related Posts with Thumbnails

Det är ny blogglayout på gång, så det kan vara lite oordning här på bloggen ett tag. Ser det väldigt konstigt ut, eller får du inte fram den nya designen? Håll ned alt-knappen medan du klickar på 'reload' i browserfönstret, det funkar kanske inte på just din browser dock och då bör du rensa ditt cache-minne istället.  Ser det fortfarande underligt ut? Det kan vara din broswer som bråkar. Säg gärna till om vad som ser konstigt ut och vilken browser du använder (Internet Explorer, FireFox, Chrome etc... även versionsnummer, alltså Firefox 3.0, Internet Explorer 6.0 osv). Tack för ditt tålamod!
Related Posts with Thumbnails



I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

//Robert Frost
Related Posts with Thumbnails

Är det någon som känner igen sig? Jag skrattade i alla fall så jag grät. Här är det något ljushuvud som verkligen satt huvudet på spiken. Ibland är det ju precis så illa ställt på den kreativa marknaden. Testa att göra din egen animerade video på Xtranormal. Kanske har du också en omisskännlig känsla för komik inom dig.

 

 

 

 

 

 


Related Posts with Thumbnails

Det är roligt att ominstallera programvara och filer. Jätteroligt. Försöker dock se det hela positivt genom att inse att detta ju är ett utmärkt tillfälle att få lite ordning och reda på hårddisken. And the Bad News --> finns en ganska stor chans att jag har hårdvaruproblem och inte alls mjukvaruproblem. Det suger. Speciellt eftersom garantin gick ut för circus en månad sen. En jävla månad. Helt otroligt.
Related Posts with Thumbnails

Morr. Sitter på min backup just nu. På den andra datorn läser jag om hela systemet. Får hoppas att den börjar uppföra sig bättre nu. Den har kraschat extremt mycket senaste månaden och igår gick droppen över. Har kopierat över alla viktiga filer och program på externa hårddisken, bränt återställningsskivor och nu imorse satte jag igång med att läsa om Vista. Sen drog jag på stan med K för att få utlopp för lite frustration. Köpte en bok och käkade på MAX. Allt som allt ganska produktivt alltså. Nu hoppas jag bara att min kära dator återhämtar sig, annars blir det mindre skoj i stugan.
Related Posts with Thumbnails

This isn’t breaking, it’s love.
Can’t you tell the difference?
My heart laughs silently.
My fingers leap a dance
up to my neck, try to
strangle myself –
I did it again.
What a pity.
Related Posts with Thumbnails

Related Posts with Thumbnails

 

Är lite småfrustrerad idag. Hatar Catch 22. Förlåt så hemskt jävla mycket för att jag mest har jobbat med formgivning istället för copy, snälla byrånisse. Det betyder inte att jag inte brinner för skrivande. Det betyder -hör och häpna- att jag är mångsidig. Och att jag måste betala hyran, precis som alla andra. Om du hatar hur jag skriver, säg det då, och förklara gärna varför. Men kom inte dragandes med att mina arbetsprover inte duger för att de inte är 'skarpa uppdrag'. Kom inte och säg att jag inte brinner för copy för att jag inte lyckats fixa jobb som skribent.


Newsflash: Det är inte konstruktivt!

Lyssna lite på Santigold, så fattar ni hur det känns.

Related Posts with Thumbnails



Idag är det Alla Hjärtans Dag. Klart ni ska få en Valentine's bloggdesign då. Här kommer en blogglayout i kärlekens tecken. Varsågod.

Ett fungerande exempel på designen hittar du på valentine.

Radera allt i din stilmall och klistra in följande kod istället:

Radera allt i din kodmall 'Framsida' och klistra in följande kod istället:

Radera allt i din kodmall 'Kategorisida' och klistra in följande kod istället:

Radera allt i din kodmall 'Arkivsida' och klistra in följande kod istället:

För sista kodmallen 'Inläggssida' blir det lite klippa och klistra. Leta reda på koden <div id="content">
direkt nedanför detta klistrar du in <div class="entries"> Leta sedan reda på koden </tag:entry> en bit nedanför
direkt nedanför detta klistrar du in </div>
Related Posts with Thumbnails

Related Posts with Thumbnails

Lite väl tidig morgon känner jag. Sitter och väntar på att bovärden ska komma och fixa mitt avlopp. Han är sen. Så. Oväntat. Känner att desperationen börjar närma sig pinsamhetsnivån. Jag hade verkligen behövt tvätta håret.

Senare idag blir det foto. Tänkte illustrera några annonser med egentagna bilder. Inget allvarligt, bara så inte copyn står ensam och övergiven där. Hade funderingar om vad man skulle uppdatera portfolion med när jag kom på att Berghs ju släppt sina arbetsprover för 2010. De var ganska skoj att göra så jag funderar om jag ska gå bakåt i tiden och göra deras tidigare övningar med.

Hallelujah nu kommer bovärden, shower here I come!

Ciao Bella.
Related Posts with Thumbnails

Som de sjöng i Rent. Har varit krasslig ganska länge vilket inneburit många samtal till mamma. Det står jag för. Nu har jag i princip hämtat mig, om man bortser från lite snuva och hosta. Alltså kan jag äntligen sjunga igen utan att få alltför många hostattacker. Därför bjuder jag på en sång; Mother Mother (in the style of Tracy Bonham). Det blir lite småförsiktigt eftersom rethostan bara är ett andetag bort, men jag låter i alla fall inte som en skadskjuten kråka längre. Dra upp volymen lite, ligger ganska lågt i dB.

Mother Mother (Tes...
Related Posts with Thumbnails

Detta är en ny Malware som ännu ej reggats i antivirusprogrammen. Vista Guardian 2010 aka XP Guardian (ändrar namn beroende på ditt OS) laddar ned sig själv och installeras automatiskt. Programmet låtsas vara ett antivirusprogram och varnar för skadliga filer och processer på din dator. Det är riktigt effektivt och nästlar sig in i ditt system på nolltid, till och med in i Windows eget säkerhetsprogram. Chockerande, verkligen. Windows som är så säkert.
Ta bort Vista/XP Guardian ASAP.

Lösning 1:
  • Återställ datorn till en tidigare systemåterställningspunkt. Detta kan inte göras via kontrollpanelen eftersom dessa alternativ frysts av spionprogrammet.
  • Tryck ctrl+alt+del och välj Aktivitetshanteraren, gå in på fliken Processer och stäng ner av.exe
  • Starta om datorn.
  • När datorn startats om, medan skärmen fortfarande är svart, trycker du på antingen esc eller någon av f1-f10 eller del beroende på ditt OS.
  • Välj lämpligt alternativ i din meny.

Lösning 2:
Har du ingen tidigare återställningspunkt?
Related Posts with Thumbnails

Vi var en sväng till Världskulturmuséet idag. Kollade utställningarna Bollywood och "Jag vill ju bara ha respekt". Bollywood var, ja... Bollywood. Tyckte dock att utställningen om ungdomsvåld var riktigt intressant, men alldeles för liten. Det är så synd att en massa ungar far illa varje dag för att klimatet bland barn, tonåringar och unga vuxna är så hårt. Det finns för lite förståelse, för lite empati och alldeles åt helvete för lite självförtroende hos unga. Man vet ju själv hur det var när man växte upp. Inte var det någon dans på rosor direkt. Och då är det säkert än värre nu.

Vad ska man göra då? Ja, vad ska man säga - det finns ingen magisk lösning. Det krävs en kraftansträngning både från vuxna, från samhället och från ungdomarna själva om det ska bli någon ändring. Många ursäktar sig med att en människa ändå inte kan ändra på något. Det är skitsnack. En människa kan göra all skillnad i världen. Ingen lever i en bubbla här på jorden. Vi påverkar varandra hela tiden, på gott och ont. Vill man göra skillnad så kan man. Alla behöver inte starta upp antiåldsrörelser och gå fackeltåg. Det räcker långt med ett vänligt ord.

Många likställer respekt med rädsla, en påtvingad underdånighet. Men det är inte äkta respekt. Folk som vinner respekt med fula knep äger inte respekt på riktigt, bara på låtsas, på ytan. När ryggen är vänd fälls glåporden. När ryggen är vänd huggs den med gömda knivar. Att få respekt på riktigt handlar lika mycket om hur du bemöter andra som hur de bemöter dig.
Related Posts with Thumbnails



Som norrlänning är det lite småintressant att se folk halka omkring på stan när det är snö och is ute. På något vis verkar vintern komma som en lika stor chock för sörlänningar varje år. Jag filosoferade över alla halkolyckor när jag var ute i grinvädret igår och bestämde mig för att skriva ett kort blogginlägg om saken.
Här är alltså Tessans tips för att undgå halkolyckor:

Gå som en pingvin.

Spänn mage, skinkor och lår.
Håll ihop låren.
Rör i princip bara på benen från knäna och ner.



Related Posts with Thumbnails