Inga fåglar kvittrade. Det var förmodligen ett dåligt tecken. Jag smög så ljudlöst och snabbt jag bara kunde mellan träden. Mossan knarrade lätt, men jag undvek i alla fall de flesta grenarna på marken. Min mage knorrade och jag stelnade till automatiskt. Tystnaden låg liksom dimmans slingor tät över marken. Solen var på väg upp och snart nog skulle fuktigheten som hjälpt till att dölja min framfart under morgonkvisten att överge mig. Jag svalde ned magsyran som ökade på mina oroskänslor med hungerns envetna pockande. Kunde jag inte ta mig ner från fjället innan någon hann i kapp mig skulle hunger vara mitt minsta problem.
Jag var på väg i sydöstlig riktning, mot solen och civilisationen. Förhoppningsvis. Det hade inte varit lätt att navigera under natten. De naturtecken jag kunde var opålitliga, jag hade inte tid att göra en provisorisk kompass och sikten var mycket begränsad. Jag hade försökt urskilja Polstjärnan som de gjorde i gamla tider, men alla satelliter som fyllde himlen förvirrade ögat. Fördelen med att vandra över kalfjället var väl annars att stjärnorna syntes tydligt och månen lyste upp som en mycket blek sol. Nackdelarna var uppenbara; det kunde mina uppskrapade handflator och blåslagna knän vittna om. Under natten hade jag nästan brutit nacken när jag försökt vada i en bäck för att gömma min lukt. Efter bara ett tiotal meter hade jag insett, trött och genomblöt, att det var slöseri med tid. Det var bättre att färdas snabbt än att försöka förvirra mina fångvaktare. De var soldater, de hade nog inga problem att följa mina spår ändå. De hade numren på sin sida.
När jag först rymde hade jag tänkt ta mig längre norrut eftersom det var den minst uppenbara riktningen, problemet var att de hade mankraft och hundar nog att jaga reda på mig där. Förr eller senare. Min största chans låg i att ta mig ner till bebyggt område. Det var inte lika lätt att forsla iväg en ung kvinna mitt på öppen gata som ute i fjällen. Inte i Sverige. Det var inte heller lika lätt att spåra någon där så många människor passerade. Kunde jag dessutom få lift med någon ner till Kiruna eller kanske upp till Riksgränsen, då var min lycka gjord. Jag hade nått trädgränsen någon gång under småtimmarna och var enligt mina beräkningar max en timme från vägen. Nedstigningen var hal och mödosam. Trots morgonkylan var jag dränkt i svett. Allt gjorde ont, men det kunde inte hjälpas. Jag måste fortsätta framåt.
Foton, grafik, eller texter får inte användas utan mitt tillstånd.
Vid användning med tillstånd länka alltid tillbaka till bloggen.













Förlåt kära läsare. Insåg just att min BlogLovin-knapp har gått till Stilbilds feed och inte KREATiVs. Det är fixat nu.



Det finns mycket man tar för givet här i livet. Som mjukvara man har haft installerad i datorn; Som musik man aldrig kopierade in i iTunes; Som iTunes-koder för nyinköpt musik man aldrig exporterade; Som typsnitt man aldrig exporterade; Som bokmärken i browsern... som man aldrig exporterade. Så går det när man har panik med att formatera om hårddisken.
Är det någon som känner igen sig? Jag skrattade i alla fall så jag grät. Här är det något ljushuvud som verkligen satt huvudet på spiken. Ibland är det ju precis så illa ställt på den kreativa marknaden. Testa att göra din egen animerade video på
Det är roligt att ominstallera programvara och filer. Jätteroligt. Försöker dock se det hela positivt genom att inse att detta ju är ett utmärkt tillfälle att få lite ordning och reda på hårddisken. And the Bad News --> finns en ganska stor chans att jag har hårdvaruproblem och inte alls mjukvaruproblem. Det suger. Speciellt eftersom garantin gick ut för circus en månad sen. En jävla månad. Helt otroligt.
Morr. Sitter på min backup just nu. På den andra datorn läser jag om hela systemet. Får hoppas att den börjar uppföra sig bättre nu. Den har kraschat extremt mycket senaste månaden och igår gick droppen över. Har kopierat över alla viktiga filer och program på externa hårddisken, bränt återställningsskivor och nu imorse satte jag igång med att läsa om Vista. Sen drog jag på stan med K för att få utlopp för lite frustration. Köpte en bok och käkade på MAX. Allt som allt ganska produktivt alltså. Nu hoppas jag bara att min kära dator återhämtar sig, annars blir det mindre skoj i stugan.



Lite väl tidig morgon känner jag. Sitter och väntar på att bovärden ska komma och fixa mitt avlopp. Han är sen. Så. Oväntat. Känner att desperationen börjar närma sig pinsamhetsnivån. Jag hade verkligen behövt tvätta håret.
Detta är en ny Malware som ännu ej reggats i antivirusprogrammen. Vista Guardian 2010 aka XP Guardian (ändrar namn beroende på ditt OS) laddar ned sig själv och installeras automatiskt. Programmet låtsas vara ett antivirusprogram och varnar för skadliga filer och processer på din dator. Det är riktigt effektivt och nästlar sig in i ditt system på nolltid, till och med in i Windows eget säkerhetsprogram. Chockerande, verkligen. Windows som är så säkert. 
