Jag har faktiskt annat att göra.
"Snälla, snälla plocka upp mig!" ropar tvätten ynkligt från sin korg i sovrummet. Jag hör inget, ser inget, stirrar bara stint in i datorn. Hård är jag, hjärtlös.
"Snälla, snälla, jag är så blöt och frusen!" kvider tvättet då. Stackars vän.
"Sen," muttrar jag, osäker på till vem.
"Jag lovar dig guld och gröna skogar!" utbrister strumporna.
"Kärlek och lycka på färden!" yrkar trosorna.
"Vi lovar att inte äta upp din mat igen!" bedyrar topparna. "Inte ens såsen!"
Då stiger jag upp från stolen och offrar flera minuter av dyrbar kreatörstid på att hänga upp de envisa små liven.
Och sen måste man äta lunch också. Attans.
Åh, denna tvätt.. Måste man tvätta? ;)