Ett magiskt lugn
Det regnar. Ett lätt, men ihärdigt sommarregn. Vinden viner då och då i mina fönster, som står på glänt. Jag hör löv som rasslar i skogsdungen utanför. Världen känns lugn och stillsam. Jag vaknade tidigt efter oroliga drömmar. Sömnen har fortfarande inte lämnad ögonen fastän timmar har passerat. Det blir en seg dag idag.
This is a day for solitude,
for quiet contemplation.
The world may spin,
the wheel may turn,
the lightning flash,
the fire burn,
but life will be
serenity.
And all the people of the world
may say that I'm a dreamer.
And all of tomorrow's parties
may turn their backs in dismay.
But it's a magical day my friend,
and magical it will be.
For all those who follow in the day
when craft is craft for one and all.
When blind will see the day,
when deaf will hear the call.
When all of those who come with me
will see - what is serenity.
for quiet contemplation.
The world may spin,
the wheel may turn,
the lightning flash,
the fire burn,
but life will be
serenity.
And all the people of the world
may say that I'm a dreamer.
And all of tomorrow's parties
may turn their backs in dismay.
But it's a magical day my friend,
and magical it will be.
For all those who follow in the day
when craft is craft for one and all.
When blind will see the day,
when deaf will hear the call.
When all of those who come with me
will see - what is serenity.
I fredags var det födelsedagsfirande. L blev halvvägs till medelålder och därmed vuxen på riktigt. Vi intog tårtbuffé på S&N innan hemfärd till L&J. Kvällen spenderades med prat, pizza och strategispel.
Igår mötte jag upp med L:s vän C för att avnjuta den sista Harry Potter-filmen. The end of an era, får man nog kalla det. Själv har jag visserligen aldrig varit lika fascinerad av fenomenet som många andra, men det kändes ändå lite vemodigt. För övrigt rekommenderar jag den filmen. Den var bra gjord och kändes mer sammanhängande än många av de tidigare.
Halvvägs till medelålder. Är man då 20, 30, 25? haha....
Jag fattar liksom inte hur gammal jag är. Medelålders? Tant?
Satt och funderade igår då mina stora killar (20) kallar mig mamma och har frågor som jag inte kan svara på. Att jag känner mig jämngammal med dom ibland. Just i osäkerhet inför en del saker osv. Att man liksom aldrig blir så vuxen och klok som man kanske trodde att man skulle bli då man var 15-20...
Eller så blir man det, men märker det inte själv. Kanske bara tråkig...
Nåja, tack snälla för kommentar. Min sommar har bara försvunnit. Jag har inte badat en enda gång, inte solat en enda gång (något hudläkarna kanske hurrar för). Vill inte ha vinter än. :(