Skrivövning - Plundra
Jag plundrar Afars vapenskåp innan jag drar. Minitolvan är tömd och tillbaka i sitt hölster under min kjol. Placerar en Magnum i ländryggen, Smith & Wesson i stöveln. För en terrorist gillade han amerikanskt. Men det var väl det som var grejen. Whatever. Inte mitt problem. Jag lämnar filosoferandet åt politikerna. Själv har jag ett riktigt jobb.
Jag kliver över kroppen i sovrumsöppningen. Går genom korridoren och ut i hallen. På vägen snappar jag upp förstautgåvan av Edgar Allan Poes ‘Raven’. En liten bonus. Ska lämpa av den i min lägenhet när jag får en chans. Jag stannar ett ögonblick vid Brunos kropp där han sitter framåtlutad över vestibulens låga bord. Sticker in handen i hans vänstra byxficka och drar ut en nyckelknippa. Råkar stöta till honom med axeln när jag drar mig tillbaka och han dråsar åt sidan. Lämnar fläckar på det vita sofftyget. Spelar ingen roll hur de hittar honom så jag fortsätter mot dörren.
Ute är det tyst som i graven. Jag ler snett åt mitt dåliga skämt och går till den sista bilen på uppfarten. Den röda Mercedesen glimmar i gårdsbelysningen. För att undgå notis är det ibland lämpligt att dra uppmärksamheten till sig. Varför skulle någon som just fimpat tre män köra iväg i en flådig bil som sticker ut överallt? Det skulle inget proffs göra. Om de inte var som jag. Merschan purrar igång utan strul. Jag kör iväg nedför grusuppfarten och sätter siktet på London. Fy fan vad skönt det ska bli med en dusch.
Gillar "Jag lämnar filosoferandet åt politikerna. Själv har jag ett riktigt jobb."