Skrivövning - Medaljer
Liksom andra hemliga agenter, underättelseofficerer och spioner kan jag inte ha mina medaljer på display hemma. Speciellt eftersom jag inte har något hem. Mina Personas har hem, inte jag. Eller jo, jag har ju en lägenhet på gångavstånd från högkvarteret. En svindyr penthouse-lägenhet. Jag tillbringar cirka sex veckor om året där, allt som allt.
Mina medaljer ligger på display i högkvarterets umgängesavdelning. Där vart vi kommer för att slappa efter ett uppdrag, eller efter en av våra obligatoriska samlingar. Låter som college när man säger det så. Det är det inte. Jag och Thomas, den kille jag gjorde grundutbildningen med, brukade tävla om vem som hade mest med skinande metallplåtter i sitt skåp. Platina gav tre poäng, guld två poäng och övriga metaller ett poäng var.
Jag har inte hört från Thomas på åtta månader nu. Jag vet inte var han är. Hans medaljer har i alla fall inte flyttats till minneskorridoren än. Det är ingen som pratar på högkvarteret. Han kan vara undercover, död eller försvunnen. Jag ger det ett år, sen kommer jag börja ställa frågor. Våra uppdrag tar lång tid, men det är sällan som vi missar en sammankomst. Psykologerna gillar inte när vi gör det. Thomas har missat de senaste tre samlingarna. Det är ett jävligt högt nummer.
svar;precis ,jag hoppas verkligen inte att dom avlivar den .