Skrivövning - Efterfrågad
"Har du tid fem minuter?"
Hon tittar upp från datorskärmen. I dörröppningen står en man hon sett skymta i korridorerna då och då. Medelålders, klädd casual - kavaj men ingen slips. Han ser aningen tveksam ut. Halvägs över tröskeln, artig.
"Ja, vad tänkte du?" Hon gör en medveten attitydförändring; från intensiv koncentration till välkomnande uppmärksamhet. Hennes ögon spärras upp en aning och antydan av ett leende rör sig på läpparna. Hans axlar sänks lite till svar.
"Det är ett projekt jag ville snacka med dig om. Enligt rykte är det precis i din stil."
Hon höjer på ena ögonbrynet.
"Enligt rykte?"
"Ja."
Hon skrattar lite.
"Låter spännande. Kom in." Handen går automatiskt med en inbjudande gest in i rummet och besöksstolarna. Vilken tur att hon städade bort det sista researchmaterialet i morse. Hon ger tillräckligt intryck av en virrig professor ändå.
*
"Du Frida, har du tid ett ögonblick?"
Handen med bullen stannar halvvägs upp till munnen och hon kastar blicken bakåt mot rösten som talat. Det är marknadschefen. Vad kan han vilja då? Det har varit en stressig morgon och hon vill hemskt gärna få i sig en bulle eller två innan gamarna slukar resten.
"Du kan väl käka och snacka samtidigt? Det är lite brådis." Han ler ursäktande och gestikulerar mot dörren.
Hon plockar upp sin andra bulle och tar ett stadigt tag om sin thémugg.
"Lead the way," säger hon och reser sig upp. De går i korridoren i ett inte alltför hetsigt tempo så hon lyckas mumsa på sin ena bulle i lugn och ro medan han presenterar det nya projektet.
"Det har varit lite svårt att få avdelningschefen till videokonferens så det blev lite hastigt och lustigt nu innan vi egentligen var färdiga med planeringen. Så jag tänkte att du brukar ju vara ganska kvick ... "
"Finns de något material att titta i under mötet?"
"Yes, allt är inne i konferensrummet. Det är bara att kila in så kommer jag tillbaka när jag har samlat ihop gänget. Om han kommer online innan vi är tillbaka så är det ju bara att köra kallprat."
"Um, okej." Hon blinkar förvånat mot hans lite stressade blick innan han fortsätter bortåt och hon går in i konferensrummet.
*
"Frida, Frida, Frida. Precis den jag ville snacka med." Kalle vinkar ivrigt mot henne innan han fortsätter tala i vad hon antar är telefonen. Svårt att veta med öronsnäckor, men de flesta människor brukar få ett lite vakant uttryck i ögonen medans de talar.
"Yes, det går jättebra. Vi skickar Frida. Hon är super med sista-minuten-grejer. Om de kan Fed-Exa materialet till Arlanda så hon har det innan take-off är det jättebra bara. Eller hur Frida?"
Hon nickar förvirrat till svar medan hon försöker lista ut vad det är han snackar om. Arlanda? Inte visste hon att hon skulle någonstans.
"Nej, nej, det är inga problem alls. Klart de vill träffa nån personligen innan de bestämmer sig. Jag skulle jättegärna åka, men du vet ju ... Ja precis."
Frida står kvar där hon är och försöker låta bli att trampa otåligt i mattan. Hennes ögon letar sig över bekanta reklamaffischer och konstverk som pryder kontorsväggarna.
"Du har pass va?"
Hon tittar på Kalle igen och funderar om han inser att han faktiskt inte har frågat om hon ens vill åka nånstans. Fast det är klart, hon brukar ju hänga på det mesta.
"Hallå! Frida, har du pass?" Kalle viftar med handen igen och hon blinkar in ögonen i fokus.
"Yes, använder det som ID-kort. Vad gäller det?"
"Det är lite snack med en klient i New York. Nån från huvudkontoret måste åka dit och vara 'tillgänglig i person' som de uttryckte det." Hans blick vandrar vidare mot kontorsingången.
"Va? Ja, för fan. Det glömde jag." Han skrattar lite generat och för ena handen bakom nacken. "Du Frida, visst vill du åka till New York va? Det är ganska sista minuten, planet går ikväll, men det vore verkligen jätteschysst och du hinner säkert gå och shoppa en dag i alla fall."
"Ja, det kan jag väl göra. Men måste man inte ha visum och ta sprutor och så?"
Kalle rynkar på ögonbrynen.
"Hur gör vi med sprutor och visum och så? Finemang, då säger vi det. Jag måste snacka med Frida nu innan hon trampar hål i mattan, eller sliter av mig öronsnäckan eller nåt." Han skrattar. "Alla tiders. Vi ses. Hej."
Ett enda ord: Häftigt!