KREATiV -- Text I Foto I Design

Tyckte det kunde vara trevligt med en bokrecension så här på en lördag. I dagarna har jag läst färdigt A Game of Thrones, första boken i serien A Song of Ice and Fire av George R. R. Martin. På svenska heter boken Kampen om Järntronen och serien heter Sagan om is och eld.



A Game of Thrones
A Song of Ice and Fire, Book 1
George R. R. Martin

Handling

Det är oroligt i Westeros huvudstad. Den gamle kungen börjar tappa greppet om både sitt rike och sitt förstånd, precis som sin föregångare, mannen han avsatte i ett legendariskt inbördeskrig. I sin olycka och paranoia söker kungen upp sin gamle vän och vapendragare Lord Stark.

Familjen Stark har i alla år varit ansvariga för den norra gränsen, men nu vill Kung Baratheon att Lord Stark följer med tillbaka till huvudstaden och blir Kungens Hand. En position som står ledig sedan den förre Handen mördades. Stark är tveksam till hela företaget, men det finns inget bra sätt att säga nej så han följer med tillsammans med sina döttrar.

Sönerna stannar alla i Winterfell, familjen Starks högfäste. Förutom Starks oäkting; Jon Snow, som reser till den nordliga muren av is för att där bli del av den vaktstyrka vars uppgift det är att hålla gränsen mot de magiska och farliga fienderna på andra sidan isen.

I Westeros lever en Kungens Hand ett farligt liv. Speciellt om han är kompetent. Det finns fiender överallt och vissa betydligt närmare än man tror. Lord Stark måste på något sätt hålla sig och sina döttrar vid liv medan han samtidigt försöker tygla kungens lustar, slösaktighet och våldsamma humör.

Men Westeros har inte ensamrätt på oroligheter, på andra sidan havet finns nämligen Visery och Daenerys; den gamle kungens ättlingar. Och de planerar för allt annat än fred. Familjen Targaryen härstammar enligt legenden från draksläktet och de har urgammal rätt till Järntronen.

Låt spelet börja.

Kommentar

Detta är episk fantasy i dess rätta bemärkelse. Ett myller av karaktärer, drakar och svärd och intriger så det står härliga till. Vem kommer i slutet av kampen att sitta på Järntronen? Ingen vet.

Martin skriver väldigt bra, bättre än jag hade väntat mig och betydligt mer handlinsorienterat. Ett problem med episk fantasy är annars ofta att författaren snöar in sig på beskrivningar, men alltså inte denna gången. Persongalleriet är enormt, men det flyter bra mellan dem och det finns en logik bakom användningen av alla olika karaktärer.

Blev faktiskt lite glad när jag upptäkte hur Martin skiftar mellan karaktärerna i boken. Har själv jobbat med en episk fantasy, inte den jag håller på med nu utan en tidigare som ligger på is. Den är också en sån som innehåller många olika 'huvudpersoner'. Känns lite betryggande att man faktiskt kan bli framgångsrik på det konceptet också. Då kanske jag skriver vidare på den i framtiden.

Med så många karaktärer är det självklart att man hittar sina favoriter, de man gillar lite sådär extra. För mig är det Arya Stark, Lord Starks yngsta dotter, och Tyrion Lannister, bror till drottningen. Arya gillar jag för att hon påminner om mig själv. Tyrion gillar jag för att han är smart och för att han är en av de få karaktärerna i serien som nästan skulle kunna kallas sympatisk.

TV-serien

A Song of Ice and Fire finns som tv-serie från HBO. Den är jättebra så om du känner att du inte riktigt orkar med dessa mastodontböcker är den ett strålande alternativ. Första säsongen sammanfattar första boken väldigt bra, så bra faktiskt att jag bara skumläste den, boken alltså. Andra säsongen börjar sändas i USA i mars tror jag.

Eftersom serien är en av de stora satsningarna från HBO kan du vänta dig en fantastisk produktion med snygg grafik, häftiga miljöer och bra skådespelare. Känsliga tittare bör dock komma ihåg att HBO är känt för att inte rygga tillbaka från vare sig blodigt våld eller utstuderade sexscener.

På tal om något annat

Winter is coming, som familjen Stark brukar säga. Det snöar i Göteborg. Jag som hade tänkt promenera en sväng till Biblioteket och låna deras internet. Vete sjutton om jag ids det nu. Känns onödigt att riskera brutna ben på isig väg för det, faktiskt.

Mitt vinnande bidrag: Prinsen flyr. Prinsessan räddar sig själv.

Jag vann! Science Fictionbokhandeln hade en skrivartävling på nätet för inte så länge sen. Ämnet var fantasy i microformat. Uppdraget - att skriva en fantasyroman på max sex (6) ord. Det ni. Vi var många som hoppade på både på Facebook och på Twitter. Vinsten bestod nämligen av allas vår våtaste dröm - böcker!

Efter en intensiv vecka av microromaner utsågs fyra vinnare. Två från vardera mediekanal. Och jag vann! Måste upprepa detta, för det är något så oerhört sällsynt så ni vet inte. Jag vinner inte saker, det funkar inte så. Min pappa vinner saker. Min syster vinner saker. Jag? Not so much. Till och med om jag råkar hamna på prispallen så kan ni ge er sjutton på att denna prispall inte innefattar något pris.

Senaste var när Please Copy Me hade gulddäggsgissningstävling förra året och jag kom på delad förstaplats. Då lottades det såklart om priset och gissa vem som inte fick något? Precis.

Döm då av min förvåning när mitt namn skanderades ut på FB efter tävlingen och jag fick ett mail om att lämna in mina adressuppgifter så att Science Fictionbokhandeln kunde skicka vinsten. Böcker! Jag som knappt haft råd att köpa böcker på gud vet när skulle nu få en massa, helt gratis, från min favoritaffär. Paketet kom då såklart medan jag var kattvakt, men vaddå - den som väntar på något gott...

Sen blev jag ju sjuk då förstås. Och liksom alla sjuka människor stannade jag inne och ojjade mig istället för att gå ut och halvt ta kol på mig som en annan idiot. Eller? Hm. Med över 38 grader i feber, huvudet fullt av bomull och lungorna halvt sönderhostade flåsade jag mig fram till servicebutiken för att hämta min skatt. Servicebutiken såg först stängd ut eftersom de höll på att renovera, men det är en annan historia.

Jag trodde jag skulle få kanske tre, max fem böcker. Jag hade tagit med mig en ryggsäck eftersom jag skulle vara och handla också, men väntade mig att kunna förvara handlingen där också. Håhåjaja, så fel man kan ha. Killen lyfte fram ett paket som möjligtvis med lite våld skulle gå ned i ryggsäcken, och som vägde ungefär fem kilo. Jag tittade matt på honom och undrade hur detta skulle gå.

Med vilja, våld och vaselin gick paketet ned i ryggsäcken som sedan var full och tung. Då hade jag fortfarande kvar att promenera till affären och handla. Slår aldrig fel - blir man sjuk så finns det inga förnödenheter hemma. Detta hade visserligen mindre med dålig planering och mer med att jag hade varit bortrest att göra, men otur är som otur gör.

Hursomhelst var jag så slut när jag äntligen kom tillbaka från den lilla exkursionen så ni vet inte. Kände mig helt avdomnad och pannan var iskall av svett. Ont ska med ont fördrivas vet ni. Fast idag mår jag nästan som människa igen. Ja, förutom hostan som river och näsan som inte riktig vill låta mig andas, men sånt är livet.

Nu har jag böcker att förgylla tillvaron med i alla fall. Böcker är bäst.

Förutom att vara på fototur i helgen hann jag också en sväng på biblioteket igen. Så fasligt svårt att hitta böcker jag gillar nuförtiden känns det som. Hittade dock en svensk bok som var ganska bra. Ränderna går aldrig ur, av Agnes Hellström.



Handlingen
Ränderna går aldrig ur är en lite halvbiografisk bok om livet på Sigtuna Humanistiska Läroverk. Vi får följa den unga tjejen Elin från hennes första stapplande steg på skolan till examensdagen. Däremellan hinner det hända mycket i ett tonårshjärta och i en växande hjärna som sakteligen börjar förstå att bara för att man kommer från en hög samhällsklass betyder det inte att man har klass. Och bara för att man talar fint i media betyder det inte att det inte fortfarande görs skillnad på folk och folk.

Reflektion
Boken är himla bra skriven. Lättläst och flyter på som en chicklit även fastän handlingen är något mer dramatisk. Jag hade en del romantiska drömmar om internat när jag var tonåring, men den här boken bankar in verkligheten i de drömmarna så flisorna flyr. Inte för att mörkret är alls lika påtagligt som i Guillous Ondskan, men kanske snarare för att det inte är det. Det är bara instängt, inavlat och så väldigt, fruktansvärt mänskligt. Jag får en lätt klaustrofobisk känsla emmellanåt och vill bara skrika - släpp ut mig!

Efter snudd på sträckläsning (drog ut på det i två dagar ändå), ringde jag mamma. Sen tackade jag henne för att hon hade lyckats få bort mig från internattänket där strax innan gymnasiet. Jag hade ju för fan blivit reglerad efter en vecka. Fatta vilken tillvaro. Aldrig att jag hade accepterat den behandlingen. Invigningsrit? Inte en chans. Kamratuppfostran? I helvete. Jag hade ställt till med sånt rabalder så de hade skickat ut mig med huvudet före. Inte för att jag hade rökt eller druckit, nej för att jag stått upp för rättvisa.

Sånt gillas inte i institutioner som dessa. Och där fostras landets ledare? Jag sörjer för Sverige. Och jag sörjer för dessa unga människor som inte har knappt en chans att värja sig mot indoktrineringen. Man gör som man alltid har gjort. Ränderna går aldrig ur.

Finns det hopp? Jag hoppas det.

När det regnar och ruskar ute är det läge för en skön bok och en varm kopp te.

Fatta Eld
Hungerspelen bok 2
Suzanne Collins

Uppföljaren till Hungerspelen tar vid några månader efter förra bokens slut. Spelens final har destabiliserat hela nationen och risken för revolter och revolution är överhängande. Vinnarturnén skickas ut med strikta order om att kväsa oroligheterna. Men Hungerspelen är en symbol för Huvudstadens tyranni och saker går inte riktigt som planerat. Då kommer regeringen med ett desperat idé - i år ska alla segrare i Hungerspelen slåss mot varandra.

Recension

Jag älskade Hungerspelen och slukade också den här boken i ett nafs! Nu vill jag inte berätta för mycket ifall ni inte läst första boken, men ni kommer inte bli besvikna på uppföljaren. Även om jag måste medge att jag börjar bli lite leds på hjältar som inte vill vara hjältar. Kan vi inte få någon huvudkaraktär någon gång som ger sig in i leken med öppna ögon och inte skäms för det? Nåja, kanske i nästa bok.

Åh, fatta hur länge jag kommer behöva vänta på nästa del i serien! Det är omänskligt ju.

Söndag ska man ta det lugnt och läsa lite tycker jag.
Om du bara läser en bok i år, läs den här.

Hungerspelen (The Hungergames)
Suzanne Collins

Gladiatorspel är den nya dokusåpan i denna post-apokalyptiska science fiction.

Spelet
Varje år hålls Hungerspelen för att påminna Distriktens invånare om att uppror straffar sig. Ingen är så stark att inte Huvudstaden kan krossa dem. Deltagarna förs till en spelarena och lämnas att överleva extrema miljöer, och varandra. Allt filmas och visas upp på bästa sändningstid.

Reglerna
Den som överlever vinner.

Spelarna
24 deltagare. En flicka och en pojke från vardera av de 12 Distrikten lottas fram. De är mellan 12 och 18 år gamla.

Lotteriet
Alla ungdomar får en lott varje år. Första året har de en lott, andra året två lotter och så vidare. Man kan också teckna in sig på fler lotter i utbyte mot lite extra mat till sin familj.

Historien utspelar sig i det forna USA. Huvudperson är Katniss. Hon bor i Sömmen, den fattigaste delen av Distrikt 12, tillsammans med sin lillasyster och sin deprimerade mamma. Vid 16 års ålder är hon sin familjs huvudförsörjare. För att trygga brödfödan tjuvjagar hon så ofta hon kan och hon har också tecknat upp sig på flera extralotter i Hungerspelen.

Den här boken är bland de bästa jag läst på flera år. Den har allt; action, drama, kärlek och samhällskritik. Dessutom är den oerhört välskriven. När du väl har börjat läsa kan du helt enkelt inte sluta.

Starten på en ny vecka. Har skrivit lite på min bok och drömt om vampyrer.

Snappade upp nedan lista från Zooey.

Som läsare är jag: Svårflirtad. Jag har läst så mycket böcker i mina dar så nuförtiden läser jag inte färdigt något jag inte gillar bara för att jag har öppnat boken. Inte heller bryr jag mig om trender eller andra former av grupptryck. Jag har mina favorittyper av böcker och brukar rikta in mig på sånt om jag inte snubblar på något som jag blir spontant nyfiken på.

Som bloggare är jag: Humörstyrd? Jag vet inte, det är svårt att säga. Har märkt att jag inte skriver jättemycket personliga grejer, men ibland babblar jag på som bara den. Jag går igenom perioder med vad jag lägger upp. Ibland är det nästan bara design&grafik, ibland nästan bara foton, ibland nästan bara texter, ibland en salig blandning, ibland bara prosa, ibland bara poesi, ibland bara skitsnack, ibland... ja, ni fattar.

Senast lästa bok: Oj, bra fråga. Jag brukar hålla på med flera samtidigt. Har fortfarande några sidor kvar av Babbeldrottning i New York av Meg Cabot, så jag tror det blir The Painted Man av Peter V. Brett.

Senast påbörjade bok: Och en grej till... av Eoin Colfer. Den bygger på Douglas Adams Liftarens Guide till Galaxen och är i princip den nästa del i serien som han aldrig hann skriva innan han dog.

Senast köpta bok/böcker: Det måste nog vara How to Make It as an Advertising Creative av Simon Veksner.

Favoritdeckarförfattare: Agatha Christie eller Arthur Conan Doyle.

Jag läser allt av: Jag läser nog inte allt från någon författare, precis som jag inte lyssnar på allt från någon specifik artist. Några av dem som jag läser merparten från är: Elizabeth Moon, Patricia Briggs, Robin Hobb,  Lee Child, John Grisham och Janet Evanovich. Sen finns det ju såklart författare som inte längre lever och som jag har läst klart allt publicerat från.

Jag läser helst inte (genre/författare): Damlitteratur som skrivs av exempelvis Norah Roberts eller Danielle Steele. Undviker också helst Harlequin och dylikt.

Vid hyllan för fackböcker letar jag efter: Något roligt som I värsta fall (En överlevnadshandbok för extrema situationer) av Joshua Piven och David Borgenicht; Något intressant som Konsten att läsa tankar av Henrik Fexeus; Något allmänt 'bra att ha' som Vad varje svensk bör veta från Albert Bonniers Förlag.

Förutom svenska läser jag gärna: Engelska. Om jag köper den svenska eller engelska versionen av en bok beror för övrigt vanligen på vilken jag kan få tag i lättast. Skulle gärna vilja läsa franska och spanska böcker med, men tyvärr sträcker sig inte mina språkkunskaper så långt.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: How to Make It as an Advertising Creative

Högst upp på min bok-önskelista-just nu står: Det känns som att det är hög tid att läsa något av Guy Gavriel Key igen. Jag är också på jakt efter nya och spännande författare som kan slå mig med häpnad.

När jag går på antikvariat letar jag alltid efter: Fantasy, science fiction, 'bra att ha' böcker och fullständiga överraskningar.

 

Träffade L på stan vid lunch. Vi snurrade runt i Majorna ett tag. L skulle kolla Oriental House of Design. Var också till Haga och strosade bland varningstejp och fallande istappar. Kikade in på antikvariatet och myste i fantasysektionen. Det blev tre böcker att njuta av medan snön faller utanför:

 

Child of Blood (Rhapsody Trilogy), Elisabeth Haydon: Första delen i en serie som jag velat läsa ganska länge. Dock har bara andra och tredje delen funnits på biblioteket. Gjorde kanske ett litet glädjetjut när jag helt oväntat fann den.

Brotherhood of the Wolf (The Runelords), David Farland: Andra delen i en serie som jag började på för några år sen men inte kunde finna fortsättningen på. Go me!

Past Imperative (The Great Game), Dave Duncan: En helt ny och outforskad serie för mig. Ska bli spännande.

 

Bibliotek, antikvariat och internet. What more does a girl need?