KREATiV -- Text I Foto I Design

Mitt vinnande bidrag: Prinsen flyr. Prinsessan räddar sig själv.

Jag vann! Science Fictionbokhandeln hade en skrivartävling på nätet för inte så länge sen. Ämnet var fantasy i microformat. Uppdraget - att skriva en fantasyroman på max sex (6) ord. Det ni. Vi var många som hoppade på både på Facebook och på Twitter. Vinsten bestod nämligen av allas vår våtaste dröm - böcker!

Efter en intensiv vecka av microromaner utsågs fyra vinnare. Två från vardera mediekanal. Och jag vann! Måste upprepa detta, för det är något så oerhört sällsynt så ni vet inte. Jag vinner inte saker, det funkar inte så. Min pappa vinner saker. Min syster vinner saker. Jag? Not so much. Till och med om jag råkar hamna på prispallen så kan ni ge er sjutton på att denna prispall inte innefattar något pris.

Senaste var när Please Copy Me hade gulddäggsgissningstävling förra året och jag kom på delad förstaplats. Då lottades det såklart om priset och gissa vem som inte fick något? Precis.

Döm då av min förvåning när mitt namn skanderades ut på FB efter tävlingen och jag fick ett mail om att lämna in mina adressuppgifter så att Science Fictionbokhandeln kunde skicka vinsten. Böcker! Jag som knappt haft råd att köpa böcker på gud vet när skulle nu få en massa, helt gratis, från min favoritaffär. Paketet kom då såklart medan jag var kattvakt, men vaddå - den som väntar på något gott...

Sen blev jag ju sjuk då förstås. Och liksom alla sjuka människor stannade jag inne och ojjade mig istället för att gå ut och halvt ta kol på mig som en annan idiot. Eller? Hm. Med över 38 grader i feber, huvudet fullt av bomull och lungorna halvt sönderhostade flåsade jag mig fram till servicebutiken för att hämta min skatt. Servicebutiken såg först stängd ut eftersom de höll på att renovera, men det är en annan historia.

Jag trodde jag skulle få kanske tre, max fem böcker. Jag hade tagit med mig en ryggsäck eftersom jag skulle vara och handla också, men väntade mig att kunna förvara handlingen där också. Håhåjaja, så fel man kan ha. Killen lyfte fram ett paket som möjligtvis med lite våld skulle gå ned i ryggsäcken, och som vägde ungefär fem kilo. Jag tittade matt på honom och undrade hur detta skulle gå.

Med vilja, våld och vaselin gick paketet ned i ryggsäcken som sedan var full och tung. Då hade jag fortfarande kvar att promenera till affären och handla. Slår aldrig fel - blir man sjuk så finns det inga förnödenheter hemma. Detta hade visserligen mindre med dålig planering och mer med att jag hade varit bortrest att göra, men otur är som otur gör.

Hursomhelst var jag så slut när jag äntligen kom tillbaka från den lilla exkursionen så ni vet inte. Kände mig helt avdomnad och pannan var iskall av svett. Ont ska med ont fördrivas vet ni. Fast idag mår jag nästan som människa igen. Ja, förutom hostan som river och näsan som inte riktig vill låta mig andas, men sånt är livet.

Nu har jag böcker att förgylla tillvaron med i alla fall. Böcker är bäst.