Förutom att vara på fototur i helgen hann jag också en sväng på biblioteket igen. Så fasligt svårt att hitta böcker jag gillar nuförtiden känns det som. Hittade dock en svensk bok som var ganska bra. Ränderna går aldrig ur, av Agnes Hellström.
Handlingen
Ränderna går aldrig ur är en lite halvbiografisk bok om livet på Sigtuna Humanistiska Läroverk. Vi får följa den unga tjejen Elin från hennes första stapplande steg på skolan till examensdagen. Däremellan hinner det hända mycket i ett tonårshjärta och i en växande hjärna som sakteligen börjar förstå att bara för att man kommer från en hög samhällsklass betyder det inte att man har klass. Och bara för att man talar fint i media betyder det inte att det inte fortfarande görs skillnad på folk och folk.
Reflektion
Boken är himla bra skriven. Lättläst och flyter på som en chicklit även fastän handlingen är något mer dramatisk. Jag hade en del romantiska drömmar om internat när jag var tonåring, men den här boken bankar in verkligheten i de drömmarna så flisorna flyr. Inte för att mörkret är alls lika påtagligt som i Guillous Ondskan, men kanske snarare för att det inte är det. Det är bara instängt, inavlat och så väldigt, fruktansvärt mänskligt. Jag får en lätt klaustrofobisk känsla emmellanåt och vill bara skrika - släpp ut mig!
Efter snudd på sträckläsning (drog ut på det i två dagar ändå), ringde jag mamma. Sen tackade jag henne för att hon hade lyckats få bort mig från internattänket där strax innan gymnasiet. Jag hade ju för fan blivit reglerad efter en vecka. Fatta vilken tillvaro. Aldrig att jag hade accepterat den behandlingen. Invigningsrit? Inte en chans. Kamratuppfostran? I helvete. Jag hade ställt till med sånt rabalder så de hade skickat ut mig med huvudet före. Inte för att jag hade rökt eller druckit, nej för att jag stått upp för rättvisa.
Sånt gillas inte i institutioner som dessa. Och där fostras landets ledare? Jag sörjer för Sverige. Och jag sörjer för dessa unga människor som inte har knappt en chans att värja sig mot indoktrineringen. Man gör som man alltid har gjort. Ränderna går aldrig ur.
Finns det hopp? Jag hoppas det.
Handlingen
Ränderna går aldrig ur är en lite halvbiografisk bok om livet på Sigtuna Humanistiska Läroverk. Vi får följa den unga tjejen Elin från hennes första stapplande steg på skolan till examensdagen. Däremellan hinner det hända mycket i ett tonårshjärta och i en växande hjärna som sakteligen börjar förstå att bara för att man kommer från en hög samhällsklass betyder det inte att man har klass. Och bara för att man talar fint i media betyder det inte att det inte fortfarande görs skillnad på folk och folk.
Reflektion
Boken är himla bra skriven. Lättläst och flyter på som en chicklit även fastän handlingen är något mer dramatisk. Jag hade en del romantiska drömmar om internat när jag var tonåring, men den här boken bankar in verkligheten i de drömmarna så flisorna flyr. Inte för att mörkret är alls lika påtagligt som i Guillous Ondskan, men kanske snarare för att det inte är det. Det är bara instängt, inavlat och så väldigt, fruktansvärt mänskligt. Jag får en lätt klaustrofobisk känsla emmellanåt och vill bara skrika - släpp ut mig!
Efter snudd på sträckläsning (drog ut på det i två dagar ändå), ringde jag mamma. Sen tackade jag henne för att hon hade lyckats få bort mig från internattänket där strax innan gymnasiet. Jag hade ju för fan blivit reglerad efter en vecka. Fatta vilken tillvaro. Aldrig att jag hade accepterat den behandlingen. Invigningsrit? Inte en chans. Kamratuppfostran? I helvete. Jag hade ställt till med sånt rabalder så de hade skickat ut mig med huvudet före. Inte för att jag hade rökt eller druckit, nej för att jag stått upp för rättvisa.
Sånt gillas inte i institutioner som dessa. Och där fostras landets ledare? Jag sörjer för Sverige. Och jag sörjer för dessa unga människor som inte har knappt en chans att värja sig mot indoktrineringen. Man gör som man alltid har gjort. Ränderna går aldrig ur.
Finns det hopp? Jag hoppas det.
Allt innehåll, om inte annat framgår, är © Terese Mörtvik.
Foton, grafik, eller texter får inte användas utan mitt tillstånd.
Vid användning med tillstånd länka alltid tillbaka till bloggen.
Foton, grafik, eller texter får inte användas utan mitt tillstånd.
Vid användning med tillstånd länka alltid tillbaka till bloggen.
Innan du kommenterar kan det vara bra att veta några saker.
URL: http://esks.blogg.se/
URL: http://esks.blogg.se/
URL: http://emmasays.se
URL: http://mariellejensen.se/blogg
URL: http://candis.se
URL: http://sinnersandsaviours.blogg.se/